Emma 1 år!

Så har första kalaset gått av stapeln!
Kan knappt tro att det är sant, att vår lilla snäcka redan har fyllt ett år. Ett år som har gått otroligt fort och som varit fyllt av så mycket lycka och glädje, men som också ställt en och annan sak i vårt liv på ända så klart :) Det mest märkliga är att även om Emma bara varit med oss under 1 av våra 10 år tillsammans, så känns det ändå som att vi aldrig varit utan henne. Att få bli förälder är helt klart något helt fantastiskt!

Igår började det med paket på sängen - massa paket och Emma var överlycklig. Okej, kanske lite bortskämd, men jag tycker ändå att det är lite det som är meningen, man ska få skämma bort sina barn med massa kärlek och bus alltid, och paket på födelsedagen. Efter frukost gav sig mormor och Emma iväg på långprommis och vi passade på att fixa det sista inför eftermiddagens kalas. Det skulle grillas korv och hamburgare och serveras glassbomb med ett ljus på toppen :o). Emma fick ännu mer paket av farmor och farfar, kusinerna och Therese och Oscar som kom förbi (hela vägen från Göteborg <3) och så blev det massa bus med kusinerna så klart :o) Emma passade också på att dagen innan sin stora milstolpe våga släppa lite på det annars väldigt hårda grepp om någons hand och bege sig iväg helt själv på små stapplande ben - något som sedan övades flitigt på under hela födelsedagen. Och lika överlycklig varje gång hon lyckades, nästan så hon blev lite generad sötisen.

Stolt mamma!

Så har vi tagit oss igenom första allvarliga ramla-och-slå sig-situation. Det var igår kväll när Emma (som alla andra kvällar) körde fullt ös i sin lilla lekhörna i vardagsrummet efter middagen. Sista dagarna har hon börjat klättra ordentligt, hon ska över och under allt som går, och går det inte så försöker vi ändå bara för att vara helt säker... vi stod och pratade precis bredvid, och rätt som det är så ser vi båda vad som är på väg och hända, men ingen hinner fram i tid innan Emma tippar på nosen rätt över sin stora leksakssnigel! Ajajajaj! Blodet (utan att överdriva) sprutade från munnen och vår första tanke var "tänderna!". Så medan Björn tröstade sprang jag och ringde 1177 (tack för att dom finns!). Men förvånande nog dröjde det bara några minuter innan hon lugnat sig och började skratta åt pappas tokigheter igen, så när Björn lyckats skölja hennes mun med lite vatten konstaterade vi att det slutat blöda, men var svullet i tandköttet. Sjuksköterskan tyckte inte vi behövde åka in akut, eftersom hon ville ha nappen så var det ingen större fara. Hade hon haft riktigt ont hade nappen inte varit mottagen från Emmas sida. Senare drack hon också hela sin flaska välling utan problem så vi kände oss lugna med att vänta på att få komma till tandläkaren som idag.
Det hänger tandkött ner över tanden, så man får inte röra henne i munnen så jag var lite orolig över hur det skulle gå hos tandläkaren. Men så duktig hon var! Jag fick ligga i tandläkarstolen med Emma på magen medan dom undersökte, och inte ett pip sa hon, mitt lilla hjärta. Även om man märkte hon tyckte det var obehagligt så låg hon snällt still och lät dom göra det dom behövde. Vinkade till och med hej då till den snälla tandläkaren när vi gick därifrån. Så stolt man kände sig över sin lilla soon-to-be ettåring <3
Som tur var så behövs inga åtgärder, det är tandköttet som fått sig en rejäl smäll, men inga tänder är lösa. Vi ska låta svullnaden få lägga sig av sig själv, men försöka få borsta lite lätt med vatten två gånger om dan för att undvika att det blir inflammerat.
Eftersom denna lilla incident gjorde att det varken blev rytmik eller kompisträff hos Charlie idag, så överraskade vi Emma med att möta upp pappa inne i stan för lunch och mys en liten stund, och det räckte för att hon skulle stråla som solen igen. Utöver detta inkasserade hon också ett par mockasiner och en outfit för sitt kommande kalas nästa vecka - har man slått sig så har man :o)