Magsjuka

Emma har åkt på sin första magsjuka, tycker ändå det är rätt bra jobbat att ha klarat nästan två år innan den slog till! Snacka om stålmage på den lilla damen ;o)
Men nästan en vecka med magbaciller som gör att man inte får behålla maten tär på en liten kropp, så igår när hon för första gången sedan torsdag förra veckan faktiskt kunde äta ordentligt - så gissa om hon glupsade i sig! Välling till frukost, rån till mellis på förmiddagen, två portioner spagetti och köttfärssås till lunch, eftermiddagsfika och ännu mer spagetti till middag, med lite glass till efterrätt, mer välling innan hon skulle sova, och sen ville hon ändå komma upp och var mer hungrig - satte i sig macka och mjölk innan hon till sist däckade i stora sängen hos mamma och pappa.... men inte ville vi stoppa henne från detta frossande, känns mer som ett friskhetstecken :)
Nu är det bara febern som ska ge med sig också, så ska hon nog vara på banan igen!

Suck!

Finns inget sätt som är bekvämt att sitta på idag :( Lillasyster trycker och bökar och det spänner i hela magen. Det börjar kännas ordentligt nu, livmodern har kommit hela upp till revbenen och lungorna, så det är mest bara pust och suck och stånk och stön... Jag använder mitt foglossningsbälte nästan hela dagarna, vilket faktiskt hjälper och det känns inte så farligt om kvällarna i bäckenet. Värst är nätter och mornar, eftersom jag inte kan ligga ner och lyfta på benen utan att det känns som 1000 knivhugg rätt in i bäckenbenet.
Till råga på att hon böka och spänner och klämmer där inne idag, så har jag ingen bra dag på jobbet. Min lilla nätta excelfil på 10,000 rader som måste valideras manuellt (!) krypterades konstigt innan lunch, och nu är allt mitt arbeta borta! Gone! Hoppet om att kunna återställa den har jag inte mist än, och går inte det så tror jag tar helt, låtsas som att allt är fritt från bekymmer och hoppas att någon form av mirakel händer under helgen....

1,2,3...

Emma brukar alltid hjälpa till att katterna mat. Det tycker hon är jätte roligt! Hon är jätte duktig och vet hur allt fungerar vid deras matskålar, vad maten finns, vad de rena matskålarna finns osv. Katterna får alltid 3 skopor var av torrfoder varje morgon, och i morse när Björn och Emma var mitt uppe i matningen, så räknar hon tydligt 1-2-3 när hon öste upp maten i skålarna.

Det är ett litet mattesnille vi har minsann - och den biten är inte ärvd från mamma i alla fall ;o)

Besök på förlossningen

Idag har vi varit på förlossning, det kändes lite märkligt att komma tillbaka dit och många minnen som kom tillbaka - bara fina sådana förstås. Anledningen att vi fick åka in är för att ja de senaste veckorna har känt en molande värk i magen, ungefär som mensvärk. Jag har inte reflekterat så mycket över det eftersom det alltid lagt sig så fort jag vilat och eftersom det aldrig tilltagit i styrka. Nämnde det för BM på rutinkontrollen i måndags, och då tyckte hon att nästa gång jag känner av det skulle jag ringa till förlossningen och prata med dom. Så kände jag det igår igen, hade sammandragningar hela dagen och den molande värken kom och gick med jämna mellan rum. BM på förlossningen beordrade mig att åka hem från jobbet direkt, lägga mig och vila och sedan ta det lugnt hela kvällen. Blev det värre eller inte försvann skulle jag ringa tillbaka annars skulle jag höra av mig dagen efter (som idag). Eftersom det kändes bra igår kväll så lät jag det vara till idag och ringde i förmiddags efter att känt av molandet i morse igen. Dom tyckte vi skulle komma in för en undersökning och för att kunna säkerställa att jag inte gick och "smygöppnade" mig lite, som hon uttryckte det.
Dom kollade en odling för uvi och satte CTG på magen för att kolla att bebisen mådde bra. Jag hade inga kraftigare sammandragningar, och lillasysters hjärta tickade på bra. En läkare kom och gjorde en undersökning och tog UL för att se hur livmodern såg ut, att den inte börjat ändra läge eller nått annat. Och jag hade inte börjat öppna mig något all, och det är ju huvudsaken, för vill gärna att hon stannar i magen några veckor till - även om bebisar födda V27 oftast klarar sig, så är det ju bättre ju längre dom väntar på sig.
Däremot visade odling på en tydlig uvi och mina smärtor var tecken på en ganska kraftig foglossning i bäckenet. Så nu är det penicillinkur som gäller i minst en vecka och sedan ska ny odling lämnas för att se om antibiotikan verkat. Vi åkte också direkt och inhandlade ett foglossningsbälte och hoppas på att det ska underlätta lite. Sista tiden har jag haft så ont att jag inte kunnat lyfta på benen när jag ligger i sängen och kan knappt ta mig upp från liggande heller. Fick också rekommendationen att gå baklänges upp för trappor då det tydligen skulle vara lindrande, men där tror jag nog att jag drar gränsen för vad jag gör - räcker med att det känns som att man kör i 50 på en motorväg när man är ute och går och näst intill pensionärer med rullatorer går förbi en ;o)
Så nu hoppas vi på att nästa besök på förlossningen blir först när lillasyster är färdigbakad och det är dags att komma ut! För hur mycket vi än har börjat längta efter henne så vill vi så klart att hon ska komma ut pigg och frisk och utan större komplikationer.

Förutfattade åsikter och positiva överraskningar!

Har haft mitt första issue med försäkringskassan, och det tog nästan 2 år innan det uppstod. Bara det gillar vi :)
Dom hade strulat lite med VAB datum och FP datum, betalat ut VAB när jag egentligen var föräldrarledig, vilket gjorde att jag fick avslag på min föräldrarpenning. Tänkte att nu skulle det bli jobbigt och att det gällde att vara på krigsstigen! Men ibland blir man skönt nog positivt överaskad av sina förutfattade meningar, för det gick himla smidigt, löst på mindre än 24 timmar, alla pengar på väg in på kontot och alla datum rätt i systemen. Sånt gillar vi ännu mer!
Ända knöliga är dom först måste göra en återdragning av de pengar som betalats ut på fel datum, för att sedan sätta in samma pengar på kontot med rätt datum... känns lite omständigt kan jag tycka, men å andra sidan är dom inte det enda företaget eller myndigheten med processer som är lite för tidskonsumerande, och det kan ju inte de tre, faktiskt mycket trevliga handläggare som ringt mig, lastas för.

Ta det ännu lugnare - hur är det möjligt?

Rutinkontrollen gick fint. Lillasysters hjärta tickade på med 140 slag i minuten, blodtrycket låg bra och magen växer som den ska, precis enligt kurvan. Däremot har jag senaste veckan känt som att jag får lite mensvärk med jämna mellamrum, men eftersom det alltid försvunnit med lite vila så har jag inte tänkt eller gjort nått åt det. Men nämnde det för BM idag och tydligen kan det innebära att bäckenet redan börjat vidga sig, vilket vi ju så klart inte vill ska vara fallet redan, så nästa gång jag känner av det ska jag ringa förlossningen för att ev komma in på en koll att allt står till som det ska. Ordinationen blev att ta det ännu lugnare än vad jag redab gör- hur nu det ska vara möjligt? Det är inte lätt att hela tiden trappa ner när man då känner sig helt onyttig och oduglig. Men jag vet att jag måste tänka på mig och magen och jag vet att jag har världens bästa man som jag aldrig behöver be rvå gånger om hjälp - det är nog mest mitt dåliga samvete mot Emma som smärtar, att det känns som att jag inte får så mycket tid med henne som jag skulle vilja. Det får vi ta igen längre fram med mamma-Emma dagar ;-) Vill ju hemskt gärna hq båda mina flickor välmående <3

Emma och Kajsa

Emmas stora favorit hemma är Kajsa, ena katten. Skrållan, den andra katten är inte alls lika poppis. Emma letar efter Kajsa, eller Ajsa som hon heter på Emma språk eftersom K är en bokstav hon ikte börjat använda än. Det börjar på morgonen direkt hon vaknar:
- Ajsa e?
Och så får vi börja leta... Sen går jakten under bord och stolar, soffor och garderober. Och snälla Kajsa låter henne hållas så länge hon orkar.
Emma är också lite av vår katt polis nu för tiden, hon är väl medveten om vad katterna får och inte får vara och göra. Igår kom hon förtvivlad och hämta oss:
-Ajsa, titta! Ajsa gö!
Vi följde henne ut i köket, och där satt Kajsa på bordet (förmodligen ett tappert försök att undkomma sin största beundrare). Emma drog bestämt ut ena köksstolen, klappade med handen på sitsen och sa "ajsa dä!" och beordrade ner kissen från bordet - och Kajsa löd snällt så klart :-)
Det är kärlek och vänskap <3

"Gass"

Igår började Emma helt plötsligt tjata om "gass", ett ord hon intaäe sagt innan.
- Gass Emma ha!
Var den stående frasen.
Till sist förstod vi att det var glass hon menade, och eftersom der var lördag och vi själva skulle ha lite lördagsgottis så fixade pappa självklart "gass" till efterrätt, och Emma var nöjdare än nöjdast!

Välkommen vardag!

Så var helgerna över för denna gång, alltid lika vemodigt och skönt på samma gång. Var helt övertygade om att vi skulle bli tvugna att ställa in julen 2012 då vi legat sjuka om vartannat sedan 1a Advent. Men med lite vilja och krafttag mellan hostattackerna lyckades vi öppna, fylla och knyta ihop säcken på bara 3 dagar - och julen infann sig som tur nog även detta år :-)
Vi var här hemma julafton med båda sidor familjen samlade för första gången, mycket lyckat och trevligt! Nissarna kom och hjälpte till med klapparna, som slutade med att Emma varken syntes bakom högen eller orkade öppna alla utan tröttnade halvvägs igenom. Men, inte utan att hon var nöjd med resultatet i efterhand - nya pussel, modell lera, Kitty saco säck, lego mm mm... Vi tycker det passa bra att ha julafton hemma hos oss eftersom det minskar risken att någon ska behöva sitta ensam just denna dag. Juldagen tog vi det lugnt, gick promenad (första på mycket länge för egen del), åt lite julmatsrester och tittade på så mycket bättre. Mormor och morfar var kvar och underhöll Emma ;-)
Annandagen bar det av till Kalmar för att fira med gammelmormor och annan släkt. Vi passade också på att ta en date på tu man hand och gick ut och käkade en kväll. När vi begav oss hemåt igen på lördagen blev det tydligt att julveckan tagit på Emmas krafter - hon sov från Kalmar till Kosta, där vi gjorde depåstop för lite shopping och mat, och sov sedan från Kosta till Helsingborg. Väl hemma höll hon sig vaken någon timme innan det slocknades för natten och en sovmorgon till kl 9 på söndagen - inte oss emot förstås ;-)

Nyårsafton kom finbesök från Göteborg för en trevlig och mysig kväll med mat och gott, sällskapsspel och så klart lite fyrverkerier vid 12-slaget.

Nu är vardagen tillbaka, faktiskt riktigt skönt! Vi är också lediga hela familjen till den 7/1 så vi passar på att ha så mycket familjeliv och mys som vi kan innan jobb och dagis drar igång igen.

Nu lägger vi ett fantastiskt 2012 bakom oss och tar med en massa härliga minnen och ser fram emot ett lika spännande 2013 och vår nya familjemedlem som väntas om nu bara ca 14 veckor <3

Lite bilder kommer så fort jag får över dom på datorn!