Vecka 11

Börjar faktiskt må riktigt bra nu emellanåt, och det känns så härligt att livet börjat komma tillbaka lite ordentligt. Jag mår inte alls illa på mornarna och behöver inte heller vräka i mig mat varannan timme som jag fått göra hittills, utan klarar mig fint på dom "vanliga" måltiderna med kanske någon frukt på förmiddagen och eftermiddagen om jag känner det behövs.
I helgen orkade jag till och med busa och leka massa med Emma, mer än vad jag klarat på mycket länge, och man såg hur glad hon blev när mamma också engegerade sig så mycket. Jag känner mig jätte hemsk som inte haft energi till henne på samma sätt som innan, och är så tacksam att jag har en så underbart snäll man som ställt upp och gjort så mycket och bara låtit mig få inta soffläge efter middagen. Men nu hoppas jag att det blir lite ändring - igår kväll efter middagen så frågade jag (som vanligt) om Björn kunde bada Emma, och han sa (som vanligt) att det var klart han kunde - men döm om hans förvåning när jag sa att det var för att jag tänkte ta en promenad, få lite frisk luft och röra lite på mig (!?). Var ganska förvånad själv över mitt beslut, men nog det bästa jag gjort på mycket mycket länge och bestämde mig direkt för att komma igång med lite kvälls- och helgpromenader fram över.
Jag har berättat på jobbet hur läget ligger, efter UL förra veckan kände jag det var ok - och det är inte så att jag kan dölja det heller ;o) dels har man ju frossat i mat, och det syns och känns också ganska tydligt - så pass att jag redan fått börja använda mammakläder... så det var ingen som blev direkt förvånad tror jag, i alla fall inte dom med någon form av gravid-radar ;o)
Men, det får dröja ett litet tag till innan vi gör det helt officiellt.

Livspussel

Så har vi kommit in vardagen med hämtning och lämning och tvätt och städ och veckohandling och allt vad det innebär... och det är inte annat än att det är livspussel att få ihop! Med oss båda som jobbar heltid (vilket funkar tack vara arbetstid med flex). Turligt nog går det hur bra som helst på dagis, och Emma fullkomlig älskar att tillbringa dagarna där med alla roliga fröknar och nya kompisar. Och det är inte klokt vad hon har vuxit dessa veckorna! Inte bara på längden, utan mentalt. Hon har blivit så stor. Äter själv och dricker ur riktiga muggar precis som stora barn, pratar oavbrutet och tar sig nästan obehindrat fram och överallt. Kryper upp i stora fåtöljen och tittar på barnTV och igår lyckades hon till och med ta på sig sina kängor helt själv!

Lite mer på banan...

Har äntligen börjat känna mig lite som människa igen efter att ha varit enormt trött de senaste veckorna och i stort bara velat sova. Gjorde mig nog lite gott att komma tillbaka till jobbet också och få lite miljö ombyte. Har nu nått v9 men vi verkar fortfarande inte riktigt ha förstått vad som komma skall. Emma, jobb och hus och bara få vardagen att gå ihop är tillräckligt med fokus ;o) Längtar till UL om två veckor, då blir det förhoppningsvis lite mer verkligt. Hoppas också på att jag ska må bättre där efter v12, och slippa alla dessa märkliga krämpor som jag inte kan minnas att jag hade senast.

Hopp och snurr!

Emma har nu lag till med två viktiga lärdomar - det ena är snurra så mycket så man blir yr och bollen och ramlar rätt ner på rumpan. Det är helt underbart att titta på henne och tjuter av skratt varenda gång hon drattar på rumpan av allt snurrande.
Det andra är att hoppa. Efter att senaste tiden tränat frenetiskt, utan att riktigt få med sig benen i hoppet så har hon nu fått kläm på det och kommer med små söta tjola-hoppsansteg <3>