15+0

Jag kan inte fatta att det gått så lång tid! Och jag är fortfarande inte helt övertygad...

Ligamenten har gjort sig till känna de senaste dagarna. I onsdag kunde jag knappt ligga ner och om jag väl hittade en ställning som var ok, så var det bara att glömma att jag sen skulle kunna vända på mig, utan att börja om hela processen en gång till - upphängnings manicken till livmodern som den så fint kallas, är det som drar och spökar...

Nu är det bara 13 dar kvar tills vi får komma och lyssna på hjärtljuden! är förväntansfull och skit nervös, för tänk om nått är galet - men det är ju bekräftelsen jag vill ha - skulle nått va tokigt så kommer det ju startas en utredning, det är så jag måste tänka - ett steg i taget och försöka njuta under tiden :)

I helgen kommer mamsen och papsen ner och hälsar på - ska inspektera och utforska huset ordentligt :)
Ska bli trevligt med en lugn helg med lite shopping och god mat. Ikväll väntas taco mys på högsta nivå - finns inget som passar bättre som avslutning på en arbetsvecka!

Nu känns det lite lugnare :)

Har äntligen fått lite vettiga svar hur allt går till och varför det går till som det gör!
Har känt mig helt utelämnad som första-gångs-gravid, och det enda man har att luta sig mot är andras erfarenheter och plöja all sorts information man kommer över. Men när dessa erfarenheter och informationen inte stämmer överens med ens verkligehet - så blir det minst sagt jobbigt!

Nu, har jag fått lite svar av barnmorskan. Skönt!
Plus att hon bokade in mig på att få komma och lyssna på hjärtljuden den 11/11, vilket förvisso fortfarande är två veckor bort, men i alla fall hälften så nära i tiden som UL som är först om 4 1/2 vecka :)
Det ska bli så mysigt! :)
Nu är det bara att hålla tummarna att allt är bra och som det ska - det värsta som kan hända är det inte hörs nått, men jag vet att jag inte får tänka så, jag måste tänka att allt är som det ska, för att annars hade kroppen sagt ifrån - men, detta är lättare sagt än gjort!
Har också fått koll på räkningen, vilket Eva (stand in för Kim) väldigt tålmodigt gick igenom med mig idag i telefon - jag intalar mig själv att jag är inte första tokiga inskrivna dom har, och lär heller inte bli den sista, så känns det lite bättre ;o)
Jag visste ju att jag var 14+4, men har hela tiden trott att man då är i vecka 15, men nej, man räknar att man är i V14 till man har gått 15 fulla veckor, vilket alltså är på Fredag, Lördag blir 15+0... för alla er som redan gått igenom det här är det så klart solklart ;o)

Barnrummer börjar fyllas på, tackar snälla Bex och Matt som hjälper oss med så mycket nu när deras grabbs är för stora för spjälsäng och baby-sitter och allt annat dom bistår med :)Bästa hittills har varit dom gosiga mamma byxorna i velour - dom åker på så fort man kommer hem från jobbet när magen känns uppblåst som en balong!

Vecka 14 - och berättat för chefen!

Nu blir det mer och mer verkligt! ändå är det fortfarande en liten del av mig som är misstänksam mot om det verkligen är så här? Tänk om man nu berättar för massa människor, och så visar det sig på UL den 22/11 att det inte finns nått där inne!

Lilleman ska nu vara ca 11 cm lång, ha fått lite hår på huvudet, kan röra på sina armar och sparka med sina små ben. Helt fantastiskt :)
Vi vet fortfarande inte om det är en lilleman, eller kanske en liten lilletjej, den enda som vet det är Lilleman själv ;o) Så än så länge får det fortfarande vara en liten Lilleman för oss :)

Berättade för chefen idag - skönt! det har kännts som om man gått omkring och ljugit för alla här på jobbet (eller ja, utom för dom 4 stycken som redan visste). Men det togs emot bra, och blev inga sura miner om att jag nu kommer missa hela nästa år som är så viktigt - så nu är det snart riktigt officiellt - bara jag själv som ska våga tro på det också ;o)

I helgen röjde vi bland tapeterna på vinden ovanför garaget, och där hittade jag världens sötaste barnrums tapet som de förra ägarna har haft, men smår utklädda ankor och hjärtan. La upp rullarna i det som är den tilltänkta barnkammaren, så får vi se om det kan passa sig när vi vet vad Lilleman är för en liten krabat :))

jag mår fortfande inte alls dåligt! Tröttheten har nästan gått över helt, nu är det mest ryggen som värker om jag står upp för länge. Jag känner mig också gladare och lyckligare än på länge och förmodar att det är en blandning av alla omkring susande hormoner och det faktum att jag faktiskt är gravid.

Life is good....

Vecka 12 - Hej!

Nu tyckte jag det var dags att presenetera mig :)
Det är jag som är "Lilleman" (än så länge vet inte mamma och pappa om jag verkligen är en "Lilleman" eller en liten tjeja, men jag låter dom hållas till den 22/11 då denna stora hemlighet ska avslöjas, hihi).
Jag är nu ca 12 veckor gammal och ca 6 sm lång från topp till tå. Funderar redan nu på en basket karriär ;o)
Än så länge har jag också varit ganska så snäll mot mamma - har hållt hormonerna och illamående på behagligt avstånd, men har sett till att göra mig påmind genom ordentligt molvärk i magen :)
Jag får se hur länge jag känner för att fortsätta vara så här snäll... kanske inte blir roligt i längden ;o)

Så nu när det mesta är på plats, tänkte jag bara gotta mig i värmen hela den långa vintern, och titta ut lagom till påsk :)

Äntligen på plats!

Nu är huset vårt, så skönt att vara på plats, sova i sin egna säng och en massa yta att röra sig på - både ute och inne :)
Flytten gick hur smidigt som helst, och vi var klara redan kl 14,00 på lördagen med allt bärande - då ska tilläggas att vi började köra strax innan 11,00 - så det var organiserat ordentligt (dom som känner mig kanske förvisso inte blir förvånade... ;o) )
Nu är det bara den roliga biten kvar - mycket att göra förvisso, men skoj e det att att få fixa och dona och planera! Två nya soffor står i vardagsrummet framför den öppna spisen, så det är hög risk för en hel del höst mys där framför tänd värmande brasa. Matsalsbord kommer om ett par veckor, så då blir det förhoppningsvis mindre eko på nedervåningen - det kräver sina möbler för att fylla ett vardagsrum på 37 kvm har vi märkt ;o)

Katterna har också mer eller mindre hittat hem. Troll bryr sig inte så mycket vart hon är, så länge det finns mat och gos överlever hon. Kajsa däremot gömde sig de första dagarna i sin lilla prinsess hörna. Det trappan som knakade läskigt varje gång någon gick upp eller ner... men nu har hon tittat fram och sitter med vid frukostbordet på sin egna stol bredivd husse - så det finns hopp för henne också ;o)
Troll har också haft utomhuspremiär - men det blåste lite läskigt i pälsen så det blev inte långvarigt :)

Jag tänkte lägga ut lite bilder så snart jag får möjlighet att lägga upp dom på datorn. Just nu har vi fått information om att det är 2-4 veckors leveranstid på installation av telefon och bredband - så om det är några av er som försökt ringa på vårt nya telefonnummer som blev aktiverat den 1/10, så är detta alltså fortfarande inte inkopplat, och det är mobilerna som gäller!