Glädje!

Ikväll när jag krupit ner hos Emma när hon skulle sova, låg hon där uppkrupen och klappade mig på kinden, samtidigt som lillasyster buffade lite nätt från sitt håll. Gos från båda mina flickor samtidigt - bättre kan det knappast bli <3

En riktig tjockis!

Vecka 23, 24 imorgon, och magen den växer i en takt som känns dubbelt så snabb som när det var Emma som låg där inne. Man märker verkligen att kroppen vet vad som ska hända, den jobbar liksom lite före tiden. Tyvärr känner jag inte att jag varken kan eller hinna njuta lika mycket denna gången som med Emma. Dels så mår jag inte lika bra, har samlat betydligt mer vatten - förra gången kunde jag ha mina ringar i stort sätt ända inpå dagen Emma föddes - medan jag redan har fått lägga dom åt sidan. Sedan med en 1 1/2 åring här hemma så blir det inte heller mycket tid över till att ta det lugnt och njuta ;-)
Vi diskuterar fortfarande namn, har jätte svårt att hitta ett vi båda känner är rätt. Jag vill gärna ha ett namn på E, tycker det är lite fint med syskon som börjar på samma bokstav. Hade ett jag tycker är jätte fint, men Björn är inte alls med på det, så vi får se vart vi landar. Än är der ju några veckor kvar och sen har man väl typ 3 månader på sig där efter innan det blir böter, så nått ska vi nog komma överens om ;-)
Efter nyår går jag ner och jobbar deltid, 8-15.20, ska bli sååå skönt, även om det bara är en timme om dagen, så känns det som att det kommer göra jätte mycket.
Men först, två veckors jul- och nyårsledigt med bästa familjen <3

Undrar vad Emma kan tänkas önska sig i julklapp? ;-)

Julfest på dagis!

Idag var det dags för Emmas första julfest och då måste man ju så klart vara julefin - tänkte mamma i alla fall. Den röda rosetten och flätan i håret fick vi dock skippa, var inget vidare poppis inslag för vår lilla stjärna ;o)

Inte heller fick mamma någon stillsam och söt bild. Emmas största talang här i livet är ju inte att vara still och ta det lugnt - fart och fläkt ska det va från morgon till kväll, så fick bli att fånga henne i språnget :o)

Lite julkänsla börjar lägga sig över Ljunggrenska palatset

Puss

Emma har blivit en riktig mysflicka, hon klättrar upp i knäet och kramas, pillar en i håret och klappar fint på kinden. Ikväll överraskade hon med nått nytt när hon satt i sin fåtölj och varvade ner efter kvällsvällingen. Helt spontant reser hon sig upp och först fram till Björn och ger en puss på munnen, sen går hon runt bordet och gör likadant med mig - förvisso med nappen fortfarande i mun, men ändå <3

Lucia!

Idag var det Lucia firande på Emmas dagis, precis som på de flesta andra. Emmas avdelning hade bestämt sig för att inte köra lusse-tåg med dessa minstingar (säker ett klokt beslut eftersom det sällan är så intressant för så små lucior en längre stund). Istället hade man öppet hus och bjöd på hemmabakade lussebullar, pepparkakor, glögg och saft. Vi tog ledigt från jobbet och åkte dit till 14-tiden. Det var så underbart och få se Emma husera och visa alla saker på dagis, hon verkligen storm trivs och det märks inte minst på det enorma utvecklingssprång hon gjort under hösten. Från en liten ganska blyg tjej till en som pratar och tar för sig,  en bestämd och kavat liten dam har det blivit som vill att det ska gå rätt till.

Det e kul att tvätta...

I veckan så upptäckte vi röda prickar på Emmas rygg och att hon var jätte torr. Hon har alltid haft torr hud och vi har smörjt dagligen med diverse krämer. Nu var det däremot lite värre än vanligt och det har inte lagt sig sen i helgen, förvisso inte blivit värre heller. Antar att det säkert har lite att göra med den kalla och torra luften, men har också funderat på om vi gjort något annorlunda senaste tiden och det enda jag kunde komma på var att jag bytte tvättmedel för ett par veckor sedan (eller rättare sagt började tvätta Emmas kläder med våra för att försöka vara lite tidseffektiv). Så nu ikväll blev det en snabbis till Maxi för att inhandla Neutral tvätt- och sköljmedel, tömma Emmas byrå på innehåll och låta tvättmaskinen gå på högvarv. Men håller tummarna att detta är lösningen för skruttans prickar!

En eftermiddag i snön!

Vi åkte pulka - jätte roligt när pappa springer med pulkan så det går fort så det killar i magen!

Mys <3 br="br">

Så byggde vi snölykta.

Och vad passar bättre än varm choklad och lussebulle när man kommer in från kylan?

Envisa hosta!

Har varit rejält förkyld i en vecka nu, hostar och snurvlar. Bästa medicinen hade nog varit vila, men med nästan lite för mycket att göra på jobbet så har det inte direkt prioriterats - fast att jag vet att jag verkligen borde ta hand lite mer om mig själv just nu. Känns knappt som jag fått någon kvalitetstid med Emma alls de senaste dagarna eftersom kroppen varit mer slutkörd på energi än vanligt om kvällarna. Så tacksam för att Björn tar över stafettpinnen här hemma så jag får lite vila.
Ikväll, efter en lördag på kontoret, så fanns i alla fall energi kvar till kvällsmys och nattning. Trots min hesa onda hals läste vi två böcker och kurade ihop oss under täcket, jag och Emma. Fina Emma, alltid så glad och tacksam <3
Längtar så efter julledigheten nu. Två veckor kvar, sen ledig till den 8 januari - så underbart skönt det ska bli!

Just couldn't resist...

Var och shoppade tomteluva till Emma och sprang över denna lilla söta bodyn <3

Vår duktia lilla dotter!

Emma skötte sig galant på Spec Barnläkarmottagningen i dag. Hon var inte jätte nöjd över att doktorn var tvungen att undersöka henne - tyckte nog det var onödigt när dom hade så trevligt tillsammans ändå ;o). Han klämde och kände på magen och kollade rumpan att allt såg normalt ut, och det gjorde det, så det verkar "bara" vara trög och lite förstoppade mage som ju inte är helt ovanligt hos barn. Efter undersökningen fick Emma välja klistermärke (tog det som var mest rosa såklart) och sen fanns det ett roligt pussel att pyssla med medan mamma och pappa pratade massa vuxenprat med doktorn.
Vi gick också igenom hennes längdkurva, eftersom hon ligger på -2 avvikelser mot mediankurvan. Men efter att räknat ut Emmas mållängd, som är 166 cm som färdig, så fanns det inget att oroa sig över då hon sett till detta ligger precis på sin egen kurva. Vi ska däremot mäta henne hemma om nått halvår för att se att hon inte stagnerat.
Ordinationen efter magkontrollen blev recept på movicol, en påse om dagen första månaden och sedan blir det återbesök med uppföljningssamtal för att se vad som behövs. Själva behandlingen kommer nog vara i ca 8 månader - så just nu klurar hjärnan för fullt på hur tusan man får en 19-månaders unge att dricka en dos movicol varje dag? Det är ju knappt man själv vill dom få gånger man behövt....
Annars var hon en frisk, pigg och glad liten krabat :)

Så var man där igen...

... där man konstant får höra på jobbet "fast det är ju inte så mycket du behöver bry dej om, du kommer ju inte va här i alla fall".... Förra gången, med Emma i magen, så tog jag nästan lite illa vid mig (fast att man ju visste att det var sant, jag skulle ju faktiskt inte vara här den dagen detta exikvierades, men ändå och tänk om jag missar nått helt otroligt viktigt!). Nu däremot tar jag det rätt mycket med ro, jag vet ju vad jag har att se fram emot istället - det står ju mys med två små döttrar (förhoppningsvis, eller ja inte att det skulle göra nått om dom sett fel på UL och det poppar ut en liten kille istället, men ni vet vad jag menar, att allt går vägen fram till dess) istället för kontorsjobb på schemat - och så mycket bättre kan det ju faktiskt inte bli! :)

Kvällsvällingen e god <3

Äntligen!

Äntligen har jag lyckats logga in på blogger igen. Vet inte vad den spelar mig för spratt emellanåt, men de senaste veckorna har den inte alls samarbetat, säger bara att jag har fel användarnamn och lösen. Så testade jag idag igen, med samma som jag alltid använt, och helt plötsligt gick det att logga in....

Skumt det där, men nu är det i alla fall ikapp med lite inlägg! :)

Hej syster!

Så är det äntligen helt officiellt, att familjen utökas från 3 till 4 framåt vårkanten.
Jag har inte varit den mest aktiva personen på något håll de senaste veckorna, dagarna har gått ut på att fokusera på Emma, jobbet och det som behövs för ett fungerande hem. Har alltså inte på långa vägar mått lika bra denna gången som jag gjorde med Emma. Då hade jag en morgon av illamående, som snabbt gick över. Nu har detta istället varit ett ständigt inslag fram till för ett par veckor sedan, då det avtog och nu bara gör sig påmint små korta stunder någon gång då och då.

Med tanke på hur jag mått var jag helt övertygad om att det denna gången var en liten kille som huserade där inne och vi hade i stort sätt pojknamn redan klart. Men icke då! det var istället en envis, välmående, glupsk liten flicka som väntas göra entré i April, så nu blir det att tänka om på namnfronten :)

Jag tänkte jag ska upp och röja lite bland allt undanlagt, titta igenom alla kläder och allt annat. Mycket kommer vi ju kunna återanvända samtidigt som man känner att man vill starta på nytt med den nya lilla och inte heller ta ifrån Emma det som verkligen känns henne personlifierat. Det blir inget eget rum till lillan direkt, utan vi gör iordning hörnan i vårt sovrum så länge, eftersom vi ändå måste dela av vårt rum för att få till två bra barnrum och vi får flytta in i Emmas nuvarande rum på sikt.

Åh vad det känns spännande med en ny liten bebis :) och två små flickor så nära i ålder. Hoppas och tror dom kommer få så roligt ihop! <3 br="br">

Ord

Det formas mer och mer ord från Emma, några som använts flitigt är:

Tack tack (sägs alltid två gånger)
Kitty (ja, gissa vem som är storfavoriten här hemma ;o) )
Ajsa (Kajsa, katten)
Tsstss (antingen kissen eller att man kallar på katten)
mamma
pappa
pappa e? (varje gång pappa inte är i närheten)
offoff (som vovven)
piipiipii (så låter det när vällingen är klar)
ocke (nytt för idag, och jag tolkar det som pannkakor i sammanhanget)
bapp (nappen)

18-månaders kontroll

Så var 18-månaders kontrollen med vaccination avklarad. Emma var väl måttligt förtjust i läkaren som ville väldigt väl, men misstänksam som hon är vår lilla sessa förstod hon ganska snabbt att nått var på gång. Med mammas hjälp gick det som tur var bra :o)

Vikten ligger jättefint, och den oroar vi oss inte för så mycket heller med tanke på hennes goda aptit. Däremot har hon halkat efter en hel avvikelse på längden, endast 77 cm lång, vilket är ungefär en storlek fel i kläder mätt. Barnläkaren tyckte däremot inte vi skulle oroa oss än och vi skulle inte gå vidare med det, utan göra någon mer kontrollmätning. En avvikelse är ingen avvikelse som han sa, men om det ökat till nästa mätning så får det nog börja undersökas. Annars tyckte han det var en pigg och välmående tjej som utvecklats bra.

Vårt fina lilla Troll <3 br="br">

Mini-semester!

I fredags packade vi bilen och så begav sig hela familjen till Stockholm för helgen. Björn skulle egentligen sprungit Lidingöloppet, men eftersom han pajjade axeln i fotbollen för några veckor sedan, så vågade han inte ge sig iväg på 3 mil i terräng. Vilket inte gjorde flickorna i familjen något alls, eftersom vi då fick en riktig mysig familjehelg tillsammans!
I fredags åt vi middag på T.G.I och Emma var sysselsatt under hela besöket med kritor och ritpapper som dom bjussade på. Kid's Sunday till efterrätt blev det också så klart :)
Lördagen tillbringade vi på Skansen. Bäst var akvariet och alla aporna som hoppade runt. Vi beökte det nyöppnade Lill-Skansen för de allra minsta och där jagades det både grisar och getter och kossor. Vi åt grillad hamburgare till lunch och tog sedan en sväng på helgens höstmarknad innan vi begav oss på promenad tillbaka till stan medan Emma som sussade gott i vagnen.
Tyvärr fick Emma en liten febersläng mellan fredagen och lördagen - förmodligen bara någon tand som spökade. Hon var på benen hela tiden på Skansen som tur var, men blev sen lite rödmosig och matt igen framåt eftermiddagen, så vi valde att ta det lugnt efter middagen med lite lördagsgottis och mys i stora sängen på hotelrummet.
Tror Emmas lycka varit total denna helgen med så mycket uppmärksamhet, bus och kärlek. Det har ju trots allt blivit lite annorlunda nu när vi båda jobbar heltid och hon spenderar sina dagar på dagis. Kvällarna blir ju inte mycket tid över och helgerna innebär en massa måsten när man har hus så oftast känner man att man inte räcker till någonstans. Så i helgen hade hon vår odelade uppmärksamhet - och som hon njöt <3>

Vecka 11

Börjar faktiskt må riktigt bra nu emellanåt, och det känns så härligt att livet börjat komma tillbaka lite ordentligt. Jag mår inte alls illa på mornarna och behöver inte heller vräka i mig mat varannan timme som jag fått göra hittills, utan klarar mig fint på dom "vanliga" måltiderna med kanske någon frukt på förmiddagen och eftermiddagen om jag känner det behövs.
I helgen orkade jag till och med busa och leka massa med Emma, mer än vad jag klarat på mycket länge, och man såg hur glad hon blev när mamma också engegerade sig så mycket. Jag känner mig jätte hemsk som inte haft energi till henne på samma sätt som innan, och är så tacksam att jag har en så underbart snäll man som ställt upp och gjort så mycket och bara låtit mig få inta soffläge efter middagen. Men nu hoppas jag att det blir lite ändring - igår kväll efter middagen så frågade jag (som vanligt) om Björn kunde bada Emma, och han sa (som vanligt) att det var klart han kunde - men döm om hans förvåning när jag sa att det var för att jag tänkte ta en promenad, få lite frisk luft och röra lite på mig (!?). Var ganska förvånad själv över mitt beslut, men nog det bästa jag gjort på mycket mycket länge och bestämde mig direkt för att komma igång med lite kvälls- och helgpromenader fram över.
Jag har berättat på jobbet hur läget ligger, efter UL förra veckan kände jag det var ok - och det är inte så att jag kan dölja det heller ;o) dels har man ju frossat i mat, och det syns och känns också ganska tydligt - så pass att jag redan fått börja använda mammakläder... så det var ingen som blev direkt förvånad tror jag, i alla fall inte dom med någon form av gravid-radar ;o)
Men, det får dröja ett litet tag till innan vi gör det helt officiellt.

Livspussel

Så har vi kommit in vardagen med hämtning och lämning och tvätt och städ och veckohandling och allt vad det innebär... och det är inte annat än att det är livspussel att få ihop! Med oss båda som jobbar heltid (vilket funkar tack vara arbetstid med flex). Turligt nog går det hur bra som helst på dagis, och Emma fullkomlig älskar att tillbringa dagarna där med alla roliga fröknar och nya kompisar. Och det är inte klokt vad hon har vuxit dessa veckorna! Inte bara på längden, utan mentalt. Hon har blivit så stor. Äter själv och dricker ur riktiga muggar precis som stora barn, pratar oavbrutet och tar sig nästan obehindrat fram och överallt. Kryper upp i stora fåtöljen och tittar på barnTV och igår lyckades hon till och med ta på sig sina kängor helt själv!

Lite mer på banan...

Har äntligen börjat känna mig lite som människa igen efter att ha varit enormt trött de senaste veckorna och i stort bara velat sova. Gjorde mig nog lite gott att komma tillbaka till jobbet också och få lite miljö ombyte. Har nu nått v9 men vi verkar fortfarande inte riktigt ha förstått vad som komma skall. Emma, jobb och hus och bara få vardagen att gå ihop är tillräckligt med fokus ;o) Längtar till UL om två veckor, då blir det förhoppningsvis lite mer verkligt. Hoppas också på att jag ska må bättre där efter v12, och slippa alla dessa märkliga krämpor som jag inte kan minnas att jag hade senast.

Hopp och snurr!

Emma har nu lag till med två viktiga lärdomar - det ena är snurra så mycket så man blir yr och bollen och ramlar rätt ner på rumpan. Det är helt underbart att titta på henne och tjuter av skratt varenda gång hon drattar på rumpan av allt snurrande.
Det andra är att hoppa. Efter att senaste tiden tränat frenetiskt, utan att riktigt få med sig benen i hoppet så har hon nu fått kläm på det och kommer med små söta tjola-hoppsansteg <3>

Inskolning

Emma verkar inte ha allt för stora invändningar mot dagis - än så länge i alla fall. Hon utger glädjetjut varje gång vi kommer dit och ser alla andra barnen som är ute och leker på den stora fina gården. Och även om hon är lite reserverad i början när vi kommer in till hennes hylla, så släpper det ganska snabbt när fröken kommer med nån rolig leksak. Inga större protester än så länge när jag gått heller. Idag bara släppte jag henne i kapprummet så fick jag åka hem direkt. Det ska ätas lunch på dagis idag för första gången (lite oroligt för egen del eftersom vår fina dotter inte riktigt insett vikten av tugga maten man stoppar in i munnen, så har varit många hjärtat-i-halsgropen-stunder här hemma...) fröknarna är däremot väl informerade om detta så det blir finpuréat till Emma till en början, så dom också lär känna hennes mat-vanor.

Ska iväg och hämta henne om en timme igen, så blir det en liten middagslur hemma i trädgården :o)

Besök hos bm

Igår var hela familjen på första bm besöket. Det var trevligt att träffa Kim igen, och det kändes absolut inte som att det var 1 1/2 år sedan sist man var där... kändes rätt hemvant ;o)
Det var inte så mycket att gå igenom, vi visste ju det mesta - men det var skönt att äntligen känna att det kommer igång och blir på riktigt. Jag är precis lika nojjig och orolig denna gången för att nått ska vara fel eller att det inte finns nått där inne, så längtar en massa till första UL som vi har inbokat den 19/9 och håller alla tummar och tår att allt går bra fram till dess.
Vi pratade också lite om min förlossningsskada från Emmas kraftfulla entré till världen, så ska få träffa en läkare runt V25 för att prata igenom vad som är bäst - igångsättning eller planerat snitt. BF enligt kalendern stod fast vid 17/4 2013, men vi kan dra bort minst 10 dagar eftersom det inte får komma igång på naturlig väg - så runt den 7/4 ungefär. Vilket ju egentligen bara är bra, så blir det lite mer distans till Emmas födelsedag :o)

Men fy vad jag mår pyton emellanåt denna gången! Allt känns mycket mer påtagligt. Måste småäta hela tiden för att dämpa illamåendet, men kan inte laga mat eftersom det känns som att allt ska komma upp - så lite av moment 22 kan man säga.... Mina blodvärden låg bra igår, så skulle inte börja med järntabletter, trots att jag knappt kan gå uppför trappen utan att bli svimfärdig. Folsyra och sedan se till att äta allsidigt och mycket B-vitaminer skulle tydligen räcka för nu. Så det är bara att kämpa på, vet ju att det finns en ljusning där framme i tunneln när man förhoppningsvis börjar känna sig som en människa igen :o)

Hade mina misstankar :)

Och jo då, visst stämde dom! Plussade på stickan i morse, och vilken härlig känsla det var! Har varit lite orolig för enda sedan vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till Emma, att jag ska känna det som att jag sviker henne, tar ifrån henne något - men det var bara lycka och glädje :))
Så nu väntar 9 långa, spännande och härliga månader till lilla pyrets ankomst. Den 17e April blir det väl beräknat, så ännu en liten April unge i familjen Ljunggren ;o)

Trött, trött, trött...

Hade helt förträngt att det var så här trött man var i början av graviditeten! Det kommer speciellt på eftermiddagen, runt 14-tiden - som att gå in i en vägg... stackars Emma sitter snällt och roar sig själv medan jag försöker leta upp den sista unsen energi i kroppen för att ta mig igenom resten av dagen. Igår var helt klart värst hittills, fick ta mig i kragen ordentligt bara för att orka laga mat. Vill ju inte att det ska gå ut över stackars Emma, hon måste ju fortfarande få ha en pigg och rolig mamma som vill göra massa skoj med henne, så har sagt att jag får hälla i mig lite extra kaffe (som tur är kan jag dricka det denna gången också!) och låtsas som att allt är som vanligt. Lite tur också att vi är mitt i inskolningen, så det blir ju automatiskt ett par timmars lek och bus med andra barn varje dag för henne. Om två veckor när hon sedan börjar på dagis på riktigt, har förhoppningsvis den värsta tröttheten gett med sig. Annars mår jag bra, inget illamående (denna gången heller!).

Idag går vi in i vecka 6+0 och på måndag ska vi på första BM besöket. Har bokat tid hos samma som vi hade med Emma (Kim) vilket känns tryggt och skönt. Hon är ju insatt i förlossningsskadan jag har och allt som hände, så förhoppningsvis behöver man inte älta allt igen, utan hon vet lite mer hur vi vill gå till väga och kan rådgöra vad som är bäst för just mig. Vi vet ju redan nu att det blir lite annorlunda denna gången med antingen igångsättning eller planerat snitt. Men lika efterlängtat och spännande så klart! :)

Ord...

Det börjar formas fler och fler ord från Emma, vissa mer begripliga än andra:

ma-ma (mamma)
pa-paaaa (pappa, gärna med ett extra långt aaaaa på slutet)
kissss (kisse, både katten i sig och hur man kallar på den)
dä (där)
ejj (hej)
tata (tack)

Första dagen på dagis!

Idag var första dagen på inskolningen. Emma tyckte det var väldigt skoj med alla andra barnen och alla leksaker och möbler, allt helt anpassat för hennes höjd. I alla fall var det spännande till en början, innan tålamodet började tryta ;)

Alla fröknar verkar va jätte snälla, och att dom är hela tre stycken på 16 barn känns helt fantastiskt! Imorgon ska vi vara där en timme och lära känna dom andra barnen lite mer och testa alla leksaker och annat skoj som finns. Jag tror det kommer bli jätte bra, men inte utan att det känns lite vemodigt att hon blivit så stor... hon har vuxit så enormt i sommar, så vi hinner knappt med i svängarna här hemma. 

Dagisstarten närmar sig...

Kände det var dax att börja förbereda sig lite för dagistiden som börjar nästa vecka! Inte klokt att min lilla skrutta har blivit stor dagistjej, men känner mig ändå rätt lugn faktiskt. Har kanske varit en bra mental förberedelse att jobbat ett litet tag redan, så man vant sig vid att lämna bort/vara ifrån henne :)
Nu är i alla fall både namnlappar och namnnappar beställda och regnkläder inhandlade (har ju varit behövligt denna sommaren)!

Skånes djupark

Idag har vi haft en riktig familjedag. Vi packade picknick korgen och begav oss till Skånes djurpark redan på förmiddagen för att hinna med och se alla djur och busa så mycket som möjligt.

Getterna var lite för läskiga för att klappa tyckte Emma, även om dom snällt låg där i godan ro bland alla stojande barnen.

Pannkakspaus innan äventyret fortsätter genom parken.

Mamma och Emma tittar på Björnarna!

Gladast! :)

Lodjuren var spännande, Emma kallade på dom precis som man gör på kissarna hemma "SssSs", men dom var ju tyvärr inte lika kelvänliga ;o)

Tvättbjörnen var helt klart favvisen! :) Han ko nyfiket och hälsade på alla barnen.

Hemma har vi grillat kyckling och ätit mackisar, med en fruktis klubba till efterrätt! Perfekt avslutning på en super-rolig dag :)

Äntligen funkar det igen!

Vet inte vad det varit för konstigt med bloggen senaste veckorna, men den har sett helt märklig ut när man loggat in. Har inte kunnat publicera inläggen utan det har mest sett ut som kodning.... Nu verkar den har frisknat till igen i alla fall, och tidigare inlägg har ramlat på plats!

Ajajaj!

Igår busades det kanske lite för vilt här hemma, och det slutade med att skruttan flög rätt in i spisen i vardagsrummet. Ett jätte jack blev det som blödde i massor. Trots att hon var pigg och alert (så vi kände oss lugna att det i alla fall inte var någon hjärnskakning) så bestämde vi oss för att åka in till BUS i Lund för att be dom ta en titt på såret. Emma skötte sig fin-fint, tyckte det var lite läskigt när dom tog blodtrycket och det stramade åt om armen, och det var inte heller poppis när sköterskan skulle tvätta och göra rent på det onda :( men som tur var hade den snälla USKan såpbubblor i fickan, och med massa bubblor runt omkring sig så glömde hon bort att det håll på att läggas om sår i pannan. Men sköterskan vågade inte släppa hem oss utan att öronläkaren tittat på det och beslutat om det skulle sys ett par stygn (vi ställde oss lite undrande till varför öronläkaren, men det visade sig att denna ansvarade för allt som hade med skallen att göra, och kirurgen för resten av kroppen... ). Som tur var kunde doktorn limma ihop såret, så vi slapp en massa nålar och annat otäckt (kanske mest till mammas stora lättnad ;o) ).

Hon är omtänksam också vår Emma, trots att hon var ledsen och hade ont själv, så gick hon fram till en gråtande flicka i väntrummet och lämnade sin snutte och klappade henne lite fint på benet! Då blev man både en smula rörd och stolt som mamma :)

Sommarstoj!

Det händer så mycket med vår lilla tjej, varje dag lär hon sig en massa nytt, och det är en helt fantastisk tid just nu (precis som man säger om alla andra tider...). Hon springer omkring helt obehindrat, pratar med allt och alla på sitt eget språk, hon är glad nästan jämnt fast inte utan att hon kan visa vad hon vill och då med besked vill jag lova! Hon är mästare på att försöka härma och efterlikna, och det är inte alla gånger man kan hålla sig för skratt - fast att man egentligen borde :) Hon vänder sig om och hytter med pekfingret och säger "ajajaj" när det är nått hon vet att hon inte får göra och hon slår ut med armarna i en uppgiven gest när hon är trött på vårt tjat (då mestadels när hon inte vill äta upp sin mat). Man vet att man ska sjunga imsevimsespindel när hon sätter ihop sina pekfingrar, och det är inte utan att hon hänger med hela sången igenom, applåden kan möjligtvis komma lite för tidigt i slutet ;o)

Skönt för oss är att det inte är något enormt klätter-barn vi fått i alla fall. Hon klättrar gärna upp i sin lilla fåtölj vid TVn och också upp för trappen när någon går bakom. Hon tar sig ner från altanen genom att sätta sig på rumpan och hasa sig framåt, men annars är hon väldigt försiktig och känner sig fram hela tiden vad hon vågar och klarar av och vad hon nog gör bäst i att låta bli. Får väl se om det varar så länge till. Har en känsla av att hennes comfort-zone kommer utökas markant om några veckor när det står dagis på schemat.

I sommar tar vi det mest lugnt. Varit en vända till Göteborg och ett par till Kalmar. Björn tog ju över stafettpinnen här hemma sedan några veckor tillbaka, och jag har tillbringat ungefär hälften av dagarna i veckan på jobbet. Lite vemodigt är det allt, hade gärna varit hemma med mina bästa, men å andra sidan är det rätt skönt med fulla inkomster och med tanke på hur vädret varit hittills, är det kanske inte någon vidare sommar att prata om ändå...

Nu var det lite länge sen...

som jag bloggade!

Tiden bara springer fram och det känns som att det blivit lite av ett vardagslunk igen. Men klagar inte över det, är faktiskt ganska skönt att saker faller på plats i en kanske något vanlig tillvaro, som jag nog tycker familjelivet är när man kombinerar det med jobb än när man är mammaledig på heltid. Inte för att jag på nått sätt har känt mig rastlös eller så under detta året, men en kombination av båda världarna känns som lite extra lyx.
 Nu har man jobbat 40% i 2 1/2 månad, och nästa vecka ökar vi på dosen till minst 60% (ujuj, hur ska man orka ;o) ). Emma har huserat hos farmor 2 dar i veckan, vilket har funkat hur bra som helst och känns som en bra övning inför höstens dagis. Dom har pysslat en massa i trädgården, busat med farmors kompis hund och cyklat till stranden. Men nu är det Emma och pappa i 6 veckor framåt och är övertygad om att dom kommer få det hur mysigt som helst tillsammans, och ett ypperligt tillfälle att bonda lite ordentligt :o)

Nehe, nu blir det att fortsätta midsommarförberedelserna, blir lite minisemester i Göteborg ända till på tisdag. Vänner, god mat, liseberg och säkert lite shopping!

Emma 1 år!

Så har första kalaset gått av stapeln!
Kan knappt tro att det är sant, att vår lilla snäcka redan har fyllt ett år. Ett år som har gått otroligt fort och som varit fyllt av så mycket lycka och glädje, men som också ställt en och annan sak i vårt liv på ända så klart :) Det mest märkliga är att även om Emma bara varit med oss under 1 av våra 10 år tillsammans, så känns det ändå som att vi aldrig varit utan henne. Att få bli förälder är helt klart något helt fantastiskt!

Igår började det med paket på sängen - massa paket och Emma var överlycklig. Okej, kanske lite bortskämd, men jag tycker ändå att det är lite det som är meningen, man ska få skämma bort sina barn med massa kärlek och bus alltid, och paket på födelsedagen. Efter frukost gav sig mormor och Emma iväg på långprommis och vi passade på att fixa det sista inför eftermiddagens kalas. Det skulle grillas korv och hamburgare och serveras glassbomb med ett ljus på toppen :o). Emma fick ännu mer paket av farmor och farfar, kusinerna och Therese och Oscar som kom förbi (hela vägen från Göteborg <3) och så blev det massa bus med kusinerna så klart :o) Emma passade också på att dagen innan sin stora milstolpe våga släppa lite på det annars väldigt hårda grepp om någons hand och bege sig iväg helt själv på små stapplande ben - något som sedan övades flitigt på under hela födelsedagen. Och lika överlycklig varje gång hon lyckades, nästan så hon blev lite generad sötisen.

Stolt mamma!

Så har vi tagit oss igenom första allvarliga ramla-och-slå sig-situation. Det var igår kväll när Emma (som alla andra kvällar) körde fullt ös i sin lilla lekhörna i vardagsrummet efter middagen. Sista dagarna har hon börjat klättra ordentligt, hon ska över och under allt som går, och går det inte så försöker vi ändå bara för att vara helt säker... vi stod och pratade precis bredvid, och rätt som det är så ser vi båda vad som är på väg och hända, men ingen hinner fram i tid innan Emma tippar på nosen rätt över sin stora leksakssnigel! Ajajajaj! Blodet (utan att överdriva) sprutade från munnen och vår första tanke var "tänderna!". Så medan Björn tröstade sprang jag och ringde 1177 (tack för att dom finns!). Men förvånande nog dröjde det bara några minuter innan hon lugnat sig och började skratta åt pappas tokigheter igen, så när Björn lyckats skölja hennes mun med lite vatten konstaterade vi att det slutat blöda, men var svullet i tandköttet. Sjuksköterskan tyckte inte vi behövde åka in akut, eftersom hon ville ha nappen så var det ingen större fara. Hade hon haft riktigt ont hade nappen inte varit mottagen från Emmas sida. Senare drack hon också hela sin flaska välling utan problem så vi kände oss lugna med att vänta på att få komma till tandläkaren som idag.
Det hänger tandkött ner över tanden, så man får inte röra henne i munnen så jag var lite orolig över hur det skulle gå hos tandläkaren. Men så duktig hon var! Jag fick ligga i tandläkarstolen med Emma på magen medan dom undersökte, och inte ett pip sa hon, mitt lilla hjärta. Även om man märkte hon tyckte det var obehagligt så låg hon snällt still och lät dom göra det dom behövde. Vinkade till och med hej då till den snälla tandläkaren när vi gick därifrån. Så stolt man kände sig över sin lilla soon-to-be ettåring <3
Som tur var så behövs inga åtgärder, det är tandköttet som fått sig en rejäl smäll, men inga tänder är lösa. Vi ska låta svullnaden få lägga sig av sig själv, men försöka få borsta lite lätt med vatten två gånger om dan för att undvika att det blir inflammerat.
Eftersom denna lilla incident gjorde att det varken blev rytmik eller kompisträff hos Charlie idag, så överraskade vi Emma med att möta upp pappa inne i stan för lunch och mys en liten stund, och det räckte för att hon skulle stråla som solen igen. Utöver detta inkasserade hon också ett par mockasiner och en outfit för sitt kommande kalas nästa vecka - har man slått sig så har man :o)

Lite bilder från månad 11 :)

Tog premiärturen i trädgården och tycker det är himla härligt med vår! :o)

Så har jag ätit banan på riktigt, som alla stora gör och det var jätte mumsigt!

Så har jag lärt mig klättra i trappen, fast det får jag egentligen inte göra så nu är det förbommat både uppe och nere...

Så brukar jag köra omkring på Ludde!

På lekplatsen där jag bor finns det gungor, och gunga är det roligaste jag vet! :o)

Playdate hemma hos Klara!

jag.... når..... nästan....

attans mamma, såg du det där?

11 månader!

Idag blir vår lilla sessa 11 månader, endast en enda kvar till året.

Emma har nu hunnit med att få hela 5 tänder (3 uppe och 2 nere). Hon går riktigt bra med sin gåvagn och har nu också fått en gåbil så hon kan vara med ute i vårsolen. Det är fortfarande lite si så där med att stå helt själv utan stöd, hon vill gärna hålla mamma och pappa i båda händerna. Hon traskar längs med möblerna utan problem och utforskar noga varenda vrå av huset. Hon älskar att sitta på sitt rum och bläddra i sina böcker, titta på bilderna och pekar, uttrycker "dä" både när hon undrar vad det är eller när hon vill visa nått. Hon vet vart lampan hänger i köket och hon tittar ut genom köksfönstret när man frågar var pappa är (pappa brukar vinka hej då där om morgnarna när han är på väg till jobbet). Frågar man efter kissarna så letar hon runt och uttrycker sin förtjusning när hon hittar dom. Hon tycker om att prata med mormor i telefon, och svarar "daa" när mormor frågar om saker.

Vi har mer och mer börjat gå över till att servera hemlagad mat och färsk frukt, men det är en kamp - verkar nämligen va en liten kinkig matdam vi har - inte vad som helst som duger inte. Det största problemet är att hon inte ens är intresserad av vad vi har på tallriken, eller smörgåsen som ligger framför henne - men vi trugar på och hoppas på att hennes nyfikenhet ska ta vid snart. Annars duger mammas mat riktigt bra, de flesta gångerna i alla fall :o).

Vi kämpar på med nätterna, antar att det är mycket som händer i hennes lilla hjärna vilket gör det svårt att slappna av och komma till ro med sömnen. Hon sover mestadels nere hos oss, men emellanåt förvånar hon med att sova i sin egen säng enda till kl 05,00 så vi hoppas på att det är på gång. Hon är en liten solstråle, och klagar väldigt sällan. När det ibland blir lite kinkigt är det oftast bara lite mer sällskap hon vill ha. Höjdpunkten på dagen brukar vara när pappa kommer hem med en massa ny busenergi (tur är nog det, eftersom mammas repertoar börjar lida mot sitt slut).

Det är så svårt att förstå att det snart gått ett helt år. Som vi väntade och längtade vid denna tiden förra året, kändes som om hon aldrig skulle komma ut!

Emma på äventyr!

Emma tar sig en promenad i vårsolen och utforskar den stora trädgården :)

Nöjd!

Idag kom jag, för första gången på 13 år, i min studentbalklänning! Har jobbat så hårt för detta sedan förra sommaren, verkligen lagt om livsstil - äta bra, träna och tänka rätt. Och nu, 18 kilo lättare är jag snubblande nära mållinjen. Har ett par kilo kvar jag, men jag är så nöjd, så nöjd :) Och jag mår så bra! Har alltid tyckt att det där med vikt och mental hälsa varit lite av en klyscha, men med facit i hand så förstår jag vad som menas. Det var verkligen länge sen jag mådde så här bra, kände mig pigg (bortsett från Emmas mer än vanligt stökiga nätter).

Om en vecka är man tillbaka i vardagen. Dax att börja jobba! En hel vecka kvar av endast mammaledighet. Skrämmande vad fort detta året har gått när man ser tillbaka... Men ska faktiskt bli en skön omställning att få jobba ett par dar i veckan. Och lite extra trevligt är ju att man inte har några kläder som passar längre, så man är ju liksom tvungen att shoppa ;o)

Nätterna är som sagt rätt stökiga nu för tiden, vi har för tillfället gett upp kampen att Emma ska sova i egen säng hela natten. Vi nattar henne som vanligt i hennes rum, men vaknar hon i panik under natten tar vi in henne till oss, på så sätt få vi ju alla sova måttligt i alla fall, och så är det ju himla mysigt att vakna tillsammans alla tre, med Emmas strålande leende på morgonen. Och som kloka Susan uttryckte det; det är så kort tid som dom vill gosa med mamma och pappa, så lika bra att passa på, snart är vi ändå bara vägen - så sant så sant... Ikväll har vi däremot gjort allt vi kan för att natta en så trött 11-månaders busunge vi bara kan, men efter massa bus och stoj och stim där hon kiknade av skratt, var det nog mamma och pappa som var mest trötta ;o) Energi och envishet är ingen bristvara hos vår dotter - inte här hemma i alla fall, när vi kommer bort är hon däremot så blyg och försynt - en liten ögontjänare minsann, hehe :o)

Välkommen vår!

Vilken underbart väder! Solen skiner, inte en vind i trätopparna och till och med lite varmt på baksidan på altanen så man kan sitta utan jacka om man kryper intill husväggen :)
Vi passade på att ge oss ut på en riktig vår-prommis efter lunch, Emma strålade ikapp med solen (till skillnad mot igår skulle man kunna säga...) och bättre blev det när vi stannade till på lekplatsen och gungade en stund innan vi fortsatte vår färd hemåt för lite mellis innan eftermiddagsluren.

härma ljud

I dag gick jag och nynnade på en sång, och rätt som det var började Emma härma min melodi med sitt dadadada, det lät så underbart härligt! :o) Hon måste legat där i vagnen och lyssnat och funderat länge och väl innan hon tog ton.
Det är så kul att följa hennes utveckling. Hon är inte alls så blyg längre. Idag på rytmiken kröp hon fram till andra mammor för att ta stöd när hon skulle resa sig. Självklart har hon stenkoll vad "rätta" mamman håller hus, men man märker att hennes trygga zon blir större och större för varje dag.
Igår passerade vi 10-månaders dagen. Himmel vad tiden går fort! Nu är det bara några veckor kvar innan man börjar jobba. Deltid förvisso, men ändå. Hade nog inte fixat jobba heltid heller, så blir en bra mjukstart med 2-3 dagar i veckan fram till hon är inskolad på dagis i slutet av augusti - vår lilla rumpnisse :o)

Liten blir stor!

Nu var det jätte länge sen jag skrev nått här! Mycket har hänt och Emma håller mig mer än sysselsatt om dagarna kan jag lova. En unge med energi vill jag lova :) Humör har hon också börjat få och envisheten skymtar bakom hörnet, men det var kanske inget förvånande att den skulle komma med tiden ;o) Hon kryper, och snabbt går det, det bästa hon vet är när hon och pappa har kryptävling på golvet :o). Hon har börjat förflytta sig utefter möblerna, kan stå själv när hon inte tänker på det (dock fortfarande ganska vingligt), vinkar till allt och alla i tid och otid och idag klappade hon faktiskt händerna för första gången! :) Man börjat kunna urskilja mamma och pappa, även om det mer låter "mamamamamama" och "papapapapapapa", men inte annat än att man blir lite rörd när man hör hennes vackra stämma.

Här är Emma i bilder de senaste månaderna.