Äntligen funkar det igen!

Vet inte vad det varit för konstigt med bloggen senaste veckorna, men den har sett helt märklig ut när man loggat in. Har inte kunnat publicera inläggen utan det har mest sett ut som kodning.... Nu verkar den har frisknat till igen i alla fall, och tidigare inlägg har ramlat på plats!

Ajajaj!

Igår busades det kanske lite för vilt här hemma, och det slutade med att skruttan flög rätt in i spisen i vardagsrummet. Ett jätte jack blev det som blödde i massor. Trots att hon var pigg och alert (så vi kände oss lugna att det i alla fall inte var någon hjärnskakning) så bestämde vi oss för att åka in till BUS i Lund för att be dom ta en titt på såret. Emma skötte sig fin-fint, tyckte det var lite läskigt när dom tog blodtrycket och det stramade åt om armen, och det var inte heller poppis när sköterskan skulle tvätta och göra rent på det onda :( men som tur var hade den snälla USKan såpbubblor i fickan, och med massa bubblor runt omkring sig så glömde hon bort att det håll på att läggas om sår i pannan. Men sköterskan vågade inte släppa hem oss utan att öronläkaren tittat på det och beslutat om det skulle sys ett par stygn (vi ställde oss lite undrande till varför öronläkaren, men det visade sig att denna ansvarade för allt som hade med skallen att göra, och kirurgen för resten av kroppen... ). Som tur var kunde doktorn limma ihop såret, så vi slapp en massa nålar och annat otäckt (kanske mest till mammas stora lättnad ;o) ).

Hon är omtänksam också vår Emma, trots att hon var ledsen och hade ont själv, så gick hon fram till en gråtande flicka i väntrummet och lämnade sin snutte och klappade henne lite fint på benet! Då blev man både en smula rörd och stolt som mamma :)

Sommarstoj!

Det händer så mycket med vår lilla tjej, varje dag lär hon sig en massa nytt, och det är en helt fantastisk tid just nu (precis som man säger om alla andra tider...). Hon springer omkring helt obehindrat, pratar med allt och alla på sitt eget språk, hon är glad nästan jämnt fast inte utan att hon kan visa vad hon vill och då med besked vill jag lova! Hon är mästare på att försöka härma och efterlikna, och det är inte alla gånger man kan hålla sig för skratt - fast att man egentligen borde :) Hon vänder sig om och hytter med pekfingret och säger "ajajaj" när det är nått hon vet att hon inte får göra och hon slår ut med armarna i en uppgiven gest när hon är trött på vårt tjat (då mestadels när hon inte vill äta upp sin mat). Man vet att man ska sjunga imsevimsespindel när hon sätter ihop sina pekfingrar, och det är inte utan att hon hänger med hela sången igenom, applåden kan möjligtvis komma lite för tidigt i slutet ;o)

Skönt för oss är att det inte är något enormt klätter-barn vi fått i alla fall. Hon klättrar gärna upp i sin lilla fåtölj vid TVn och också upp för trappen när någon går bakom. Hon tar sig ner från altanen genom att sätta sig på rumpan och hasa sig framåt, men annars är hon väldigt försiktig och känner sig fram hela tiden vad hon vågar och klarar av och vad hon nog gör bäst i att låta bli. Får väl se om det varar så länge till. Har en känsla av att hennes comfort-zone kommer utökas markant om några veckor när det står dagis på schemat.

I sommar tar vi det mest lugnt. Varit en vända till Göteborg och ett par till Kalmar. Björn tog ju över stafettpinnen här hemma sedan några veckor tillbaka, och jag har tillbringat ungefär hälften av dagarna i veckan på jobbet. Lite vemodigt är det allt, hade gärna varit hemma med mina bästa, men å andra sidan är det rätt skönt med fulla inkomster och med tanke på hur vädret varit hittills, är det kanske inte någon vidare sommar att prata om ändå...