I veckan var det besök och samtal med förlossningsläkaren för att stämma av hur vi ska gå vidare och planera för dagen D som ju närmar sig med stora steg. Jag blev helt överlycklig när jag såg att det var samma läkare som jag haft kontakt med sedan Emma föddes och som följt mig genom hela behandlingen och återhämtningen av Sfinxen. Tydligen så kunde man inte boka tid direkt hos henne, utan man fick prata med den läkaren som kom till MVC från specialistenheten i Lund just den veckan - men lite tur ska man ju ha ibland :)
Vi skulle diskutera om det skulle bli planerat snitt eller igångsättning. Har ju varit inställd på planerat snitt, men inte varit jätte glad över detta då jag mer och mer läst in mig på riskerna för både mig och barnet, och det är ju inte minst en ganska omfattande operation, vilket man kanske inte alltid tänker på. Min BM har varit helt inställd på snitt "för det är det man gör efter en skada som min". Så jag blev jätte glad när läkaren tyckte att vi absolut skulle göra en igångsättning för min del då hon inte såg några risker att skadan skulle gå upp - och om den mot all förmodan skulle göra det, så har jag ändå läkt så bra så man kan laga mig på nytt och jag kan bli helt återställd. Med det bestämt blev nu D-day flyttad ännu en gång - vi började på den 20/4, för att flytta bak det till den 10/4 och nu ser det ut att landa på den 2/4.
När jag på lättade steg (kan inte skriva lätta och mena det rent bokstavligt längre ;o) ) lämnade MVC slog det mig också att detta nu innebar 8 veckor kvar innan bebis, och eftersom det varit VAB mer eller mindre hela denna veckan, 5 (!) veckor kvar att jobba. Shit vad vi har mycket kvar att fixa här hemma och och vad mycket jag ska hinna slutföra på jobbet innan det är dags!
Vi är långt ifrån lika förberedda på Lillasysters ankomst som vi var när Emma skulle komma. Lite underlättande rent praktiskt eftersom det är en tjej, men man vill ju ändå ge henne en egen start i livet och inte en ärvd sådan från syrran, plus att mycket av det som köptes till Emma fortfarande används, och det känns inte rättvist mot Emma att vi ska rycka bort detta från henne och kräva att hon ska dela med sig hela tiden av sina saker. Urväxta kläder är en sak, men leksaker som gosedjur och snuttefiltar är något annat.
Så nu får vi börja beta på listan i rasande fart! Tur vi (äntligen) bestämt oss för att det blir syskonvagn och en Bugaboo Donkey - vet att den inte är den billigaste vagnen på marknaden, men vi är så grymt nöjda med vår Cameleon och Donkey har en fördel som ingen annan syskonvagn har - nämligen att justerbart chassi, vilket innebär att man kan använda den som både enkelvagn och dubbelvagn och med det inte behöver spara vår nuvarande enkelvagn som ska stå och ta plats. Istället så justerar man syskonvagnen efter hur många av barnen man har med sig och har en enkelvagn på plats med ståbräda den dagen Emma inte längre behöver den. Också betydligt smidigare att ha med i bilen eftersom den lastas som en enkelvagn och både sitt och ligglift kan enkelt plockas ner i molekyler när man åker långt och har fullastad bil - därav behöver vi inte heller stressa efter en V70, utan kan lugnt behålla vår S80 ett tag till :) Ska ju däremot sälja vår Cameleon, vilket känns lite vemodigt :(
Lillasyster är i övrigt en välmående lite tjej, boxas och bökar i magen massa varje dag. Mest på kvällarna, då kan det komma riktiga knock-out träffar så hela magen gungar :) Går nu in i vecka 30, och måste faktiskt säga att jag har mått riktigt bra sista veckan. Foglossningsbälte och att ligga med benen i högläge och vila ryggen varje kväll hjälper faktiskt bra till att klara sig igenom dagarna utan för mycket värk. Känns också som att den värsta svullnaden har släppt och jag kan få på mig mina vigselringar igen. Så hoppas på hyfsat lindriga sista veckor. Och även om igångsättning tar lite udden av spänningen med att inte vet när det sätter igång, så kan det nog ändå vara rätt skönt att slippa den sista absolut mest otympliga tiden av graviditeten, plus att det är sjukt enkelt att planera med barnvakt åt Emma och behöver inte oroa oss för att man blir tvungen att ringa mitt i natten och väcka farmor ;o)