Efter ett mindre roligt dygn är vi nu på banan igen. Har ju sovit så illa de senaste veckorna, och natten mellan söndagen och måndagen sov jag inte en enda minut! hade ont och sammandragningar och fick ingen ro i kroppen. Men efter att legat med benen i högläge och kuddar runt omkring hela dan igår, så kändes det bättre på kvällen, och i natt kunde jag sova helt ok. Med undantag för mina "vanliga" toalett besök och vändningstillfällen (tar ett tag att få med alla kuddar, så man kan inte vända på sig utan att vakna).
Det gjorde inte saken lättare att slappna av när Lillan körde på med fullt ös. Det är ju inga små buff längre, utan rejäla sparkar och tryck mot livmoderväggen och nu också så smått upp mot revbenen - inte alltid så bekvämt för en annan, men ändå tycker man det är världens charmigaste... lustig man är :)
Har nu också anmält oss till profylax kurs. Hoppas på att detta kanske kan ge Björn lite mer delaktighet. Man inser mer och mer hur himla inriktat detta är på blivande mamman. Ibland är det som om det inte ens existerar en pappa till den där lilla ungen. Men nu imorse på tåget läste jag ett jätte bra avsnitt i "På Smällen" (en förövrigt kanon bra bok som jag helt klart rekomendera till alla som är det tillståndet - tack Marie för presenten :) ). Nått jag ska visa Björn och be honom läsa, han kommer säkert känna igen sig och jag fick helt klart en tankeställare!
Ikväll blir det till att heja fram Sverige mot Danmark i handbollen! Hade också gärna följt med Björn och Pappa på Malmö Arena i söndags, men kände att 4 timmar på en plast stol kanske inte var rikigt vad min kropp vill ha just nu, så fick gosa upp mig i TV soffan med kladdkaka och glass istället - vilket i och för sig inte var så tokigt det heller :)
Men först blir det att till färgaffären och inhandla mer färg till Lillans rum - ska vara klart till helgen, för på lördag blir det Ikea och köpa möbler :)
tisdag 25 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
ajajaj...
Har nu insett hur on foglossning verklige kan göra :(
Igår kväll trodde jag hela högerbenet skulle lossna från kroppen så fort jag rörde på mig, så mina planer på att städa av hemma fick snällt stå åt sidan för soffläge med benen högt. Som tur är så brukar värken vara baserat på dagsformen, så får väl hoppas att denna dag håller sig hyfsat lugn så man kanske kan få lite gjort hemma. Däremot har jag sovit rätt ok i natt, ändra från 23,00 igår, i ett streck fram till 03,45 - det var länge sen det blev så många timmar ;o)
Försöker tänka på allt som kan underlätta - mellanlanda med båda fötterna på varje trappsteg i trappen hemma (på jobbet tar jag hissen eftersom jag insett att det ser rätt roligt ut när man haltar upp för trapporna annars), byta ställning så ofta som möjligt så jag inte låser benen, jämnvikt när man står, inte sitta med benen i kors (svårast av allt att komma ihåg!) och så ta små korta steg och vagga som en anka när man går.
Än så länge är det mest höfterna som känns, men har börjat känna att det kommer smygande ner mot bäckenbenet också... hoppas på att det inte blir värre - som det är nu är fullt tillräckligt!
Vi är nu inne på sista veckan i mittersta tredjedelen (26+3 idag)och Lillan har börjat hicka för fullt. Vilket vi tycker om eftersom det innebär att hon tränar sin andning och sina lungor - en stark flicka vill vi så klart ha :) Detta trots att det kittlar mamma enormt i magen varje gång, men det får man stå ut med ;o)
Igår kväll trodde jag hela högerbenet skulle lossna från kroppen så fort jag rörde på mig, så mina planer på att städa av hemma fick snällt stå åt sidan för soffläge med benen högt. Som tur är så brukar värken vara baserat på dagsformen, så får väl hoppas att denna dag håller sig hyfsat lugn så man kanske kan få lite gjort hemma. Däremot har jag sovit rätt ok i natt, ändra från 23,00 igår, i ett streck fram till 03,45 - det var länge sen det blev så många timmar ;o)
Försöker tänka på allt som kan underlätta - mellanlanda med båda fötterna på varje trappsteg i trappen hemma (på jobbet tar jag hissen eftersom jag insett att det ser rätt roligt ut när man haltar upp för trapporna annars), byta ställning så ofta som möjligt så jag inte låser benen, jämnvikt när man står, inte sitta med benen i kors (svårast av allt att komma ihåg!) och så ta små korta steg och vagga som en anka när man går.
Än så länge är det mest höfterna som känns, men har börjat känna att det kommer smygande ner mot bäckenbenet också... hoppas på att det inte blir värre - som det är nu är fullt tillräckligt!
Vi är nu inne på sista veckan i mittersta tredjedelen (26+3 idag)och Lillan har börjat hicka för fullt. Vilket vi tycker om eftersom det innebär att hon tränar sin andning och sina lungor - en stark flicka vill vi så klart ha :) Detta trots att det kittlar mamma enormt i magen varje gång, men det får man stå ut med ;o)
fredag 14 januari 2011
For so long....
Igår var vi tjejer från gamla DC teamet ute och käka och sa "for so long" till Bex. Trist att dom flyttar så långt bort för alla oss som är kvar här, men spännande för dom så klart att börja sitt nya liv down under :) Och, det ger en ju en anledning att faktiskt åka dit och hälsa på kängurus och krokodiler ;o)
Är övertygad om att det kommer bli jätte bra, och jag kan ju drömma mig bort till varmare paradis bara genom att titta på den fina tavlan jag fick ärva på jobbet :)
Lillan hade en fantastisk gympa dag igår! Jag tror vår lilla snutt tränar inför OS emellanåt ;o)
När jag kom hem igår kväll så sprattlades det rejält och man såg hur magen bubblade på utsidan. När Björn la handen på magen så kändes jätte läskigt när hans hand mötte Lillans fot med bara min hud emellan. Men mysigt att hon vill hälsa på oss så ofta så klart!
Hon är pigg och vaken på mornarna, men har märkt att om jag tar en morgondusch så lugnar hon sig igen och kommer till ro - det är nog mysigt med det varma vattnet och porlandet kan jag tro. Oftast är hon sen lugn fram till efter lunch, då det börjar fäktas igen, vilket sedan fortsätter, mer eller mindre, tills jag somnar på kvällen.
Igår hade jag knappt ont i mina höfter alls, vilket var jätte skönt! Kände mig nästan utvilad i kroppen i morse. Så ska ta det lite lugnt med belastningen fram över. Eftersom förra helgens bowling verkade vara det som utlöste den extrema smärtan, så har jag sagt att jag vill spela så lite som möjligt nu sista veckorna av vår säsongen. Tänkte också titta lite närmare på apotetket efter ett gravidbälte för att förhoppningsvis lindra smärtan lite till. Funderar öven på att investera i stödstrumpor för att vara rädd om benen.
Idag har vi nått vecka 25+6, så 14 veckor kvar till planerat ETA! vi längtar så efter att få träffa och lära känna den lilla skruttan som ska bli vår nya familjemedlem!
Är övertygad om att det kommer bli jätte bra, och jag kan ju drömma mig bort till varmare paradis bara genom att titta på den fina tavlan jag fick ärva på jobbet :)
Lillan hade en fantastisk gympa dag igår! Jag tror vår lilla snutt tränar inför OS emellanåt ;o)
När jag kom hem igår kväll så sprattlades det rejält och man såg hur magen bubblade på utsidan. När Björn la handen på magen så kändes jätte läskigt när hans hand mötte Lillans fot med bara min hud emellan. Men mysigt att hon vill hälsa på oss så ofta så klart!
Hon är pigg och vaken på mornarna, men har märkt att om jag tar en morgondusch så lugnar hon sig igen och kommer till ro - det är nog mysigt med det varma vattnet och porlandet kan jag tro. Oftast är hon sen lugn fram till efter lunch, då det börjar fäktas igen, vilket sedan fortsätter, mer eller mindre, tills jag somnar på kvällen.
Igår hade jag knappt ont i mina höfter alls, vilket var jätte skönt! Kände mig nästan utvilad i kroppen i morse. Så ska ta det lite lugnt med belastningen fram över. Eftersom förra helgens bowling verkade vara det som utlöste den extrema smärtan, så har jag sagt att jag vill spela så lite som möjligt nu sista veckorna av vår säsongen. Tänkte också titta lite närmare på apotetket efter ett gravidbälte för att förhoppningsvis lindra smärtan lite till. Funderar öven på att investera i stödstrumpor för att vara rädd om benen.
Idag har vi nått vecka 25+6, så 14 veckor kvar till planerat ETA! vi längtar så efter att få träffa och lära känna den lilla skruttan som ska bli vår nya familjemedlem!
onsdag 12 januari 2011
Lite över normalt...
Ja, magen har vuxit, det konstaterade även BM idag när jag kom till MVC. Men den var ändå inte så farligt stor - 25 cm bäckenben till livmoderspets (medel ligger på 23) så mitt kryss var precis lite över normal-strecket. Vet egentligen inte hur mycket det säger när dom mäter magen, det beror ju ändå i slutänden på hur du är byggd och hur bebisen ligger etc... Men (svensk som man är ;o) så är det ju alltid skönt att höra att allt ändå var "normalt".
Fick lämna ytterligare ett urinprov - som tur är kommer bakterierna utifrån (säger mig inte så mycket egentligen, men så länge Kim säger att det är helt ok så får jag lita på det). Bra ändå att dom kollar så pass noga och mycket!
BM kollade också Lillans hjärtfrekvens - även detta var bra. 150 slag per minut (det ska ligga i ett intervall mellan 110 och 160 slag). Och så stark och fin puls genom navelsträngen. Man blir alltid lika fylld av glädje när man får höra henne - vårt lilla mirkakel :)Jag skulle vilja ha en egen apparat hemma, så jag kan titta på henne precis när jag vill!
Vi fick välja BB idag, och det hade vi ju redan kommit fram till innan att vi ville ha Lund. Alla pratar så gott om Lund, och dom har all hjälp man kan få om några komplikationer tillstöter.
Så fick vi mappen med oss hem - den får man vårda ömt nu sista biten fram till ETA :)
Vi kämpar vidare med rummet. Men upptagna på en massa håll som vi alltid är, så går det sakta men säkert framåt. Allt är i alla fall förberett för målning, så så snart tid ges går starten för detta!
Fick lämna ytterligare ett urinprov - som tur är kommer bakterierna utifrån (säger mig inte så mycket egentligen, men så länge Kim säger att det är helt ok så får jag lita på det). Bra ändå att dom kollar så pass noga och mycket!
BM kollade också Lillans hjärtfrekvens - även detta var bra. 150 slag per minut (det ska ligga i ett intervall mellan 110 och 160 slag). Och så stark och fin puls genom navelsträngen. Man blir alltid lika fylld av glädje när man får höra henne - vårt lilla mirkakel :)Jag skulle vilja ha en egen apparat hemma, så jag kan titta på henne precis när jag vill!
Vi fick välja BB idag, och det hade vi ju redan kommit fram till innan att vi ville ha Lund. Alla pratar så gott om Lund, och dom har all hjälp man kan få om några komplikationer tillstöter.
Så fick vi mappen med oss hem - den får man vårda ömt nu sista biten fram till ETA :)
Vi kämpar vidare med rummet. Men upptagna på en massa håll som vi alltid är, så går det sakta men säkert framåt. Allt är i alla fall förberett för målning, så så snart tid ges går starten för detta!
måndag 10 januari 2011
Slutspurt!
Så var man tillbaka till vardagen efter några veckors helgfirande. Konstigt nog så har jag faktiskt längtat efter att denna vardagen skulle komma tillbaks, eftersom vi planerat börja med Lillans rum - inreda, fixa och dona :)
Så nu känns det mer eller mindre som om man är inne på slutspurten! 11 veckor kvar att jobba och 15 veckor till planerat ETA - så det är dubbel count down. Just nu känns det som att det som är mest lockande är att ta en paus från jobbet ;o)
Men jag har blivit så trött igen! Satt i bilen till jobbet idag och kunde knappt hålla ögonen öppna (jo, Björn körde som tur var). Jag har läst att tröttheten kan komma tillbaka, men trodde inte det skulle bli lika illa som det var i början, typ vecka 5-12. Ska till BM på onsdag för rutin kontroll, så ska höra om det kanske kan vara dax för lite järntillskott.
Däremot så var viktökningen en positiv upplevelese! Vägde mig i morse för första gången sen V20 (idag är det 25+2) och har inte ökat mer än dryga 6,5 kg! Och då inräknat alla godsaker som slunit ner under Jul och Nyår, så det får jag va nöjd med. Hoppas på att kunna hålla mitt mål att inte gå upp mer än 15 kilo - men det beror väl på hur mycket vatten man samlar nu mot slutet. Hittills är det inte "mer" än magen som ökat i storlek :)
Och tänk vad fel man kan ha om sig själv. Jag som hela tiden varit stensäker på att jag skulle bära mycket bak, samla på mig en massa vätska sen dag 1 och se ut som en allmän heffaklump - har blivit helt tvärt om: inte gått upp mycket alls i vikt, varesig svullen eller vätskefylld och bär allt fram - för en gångs skulle känns det bra att man hade fel ;o) Ännu bättre är att man kan skylla glömskhet och klumpighet på alla hormoner :o)
Så nu känns det mer eller mindre som om man är inne på slutspurten! 11 veckor kvar att jobba och 15 veckor till planerat ETA - så det är dubbel count down. Just nu känns det som att det som är mest lockande är att ta en paus från jobbet ;o)
Men jag har blivit så trött igen! Satt i bilen till jobbet idag och kunde knappt hålla ögonen öppna (jo, Björn körde som tur var). Jag har läst att tröttheten kan komma tillbaka, men trodde inte det skulle bli lika illa som det var i början, typ vecka 5-12. Ska till BM på onsdag för rutin kontroll, så ska höra om det kanske kan vara dax för lite järntillskott.
Däremot så var viktökningen en positiv upplevelese! Vägde mig i morse för första gången sen V20 (idag är det 25+2) och har inte ökat mer än dryga 6,5 kg! Och då inräknat alla godsaker som slunit ner under Jul och Nyår, så det får jag va nöjd med. Hoppas på att kunna hålla mitt mål att inte gå upp mer än 15 kilo - men det beror väl på hur mycket vatten man samlar nu mot slutet. Hittills är det inte "mer" än magen som ökat i storlek :)
Och tänk vad fel man kan ha om sig själv. Jag som hela tiden varit stensäker på att jag skulle bära mycket bak, samla på mig en massa vätska sen dag 1 och se ut som en allmän heffaklump - har blivit helt tvärt om: inte gått upp mycket alls i vikt, varesig svullen eller vätskefylld och bär allt fram - för en gångs skulle känns det bra att man hade fel ;o) Ännu bättre är att man kan skylla glömskhet och klumpighet på alla hormoner :o)
måndag 3 januari 2011
Dygnsrytm...
Läste på Libro att bebsiar runt V24 ska ha skaffat sig en dygnsrytm. Hmmmm, tror inte det gäller vår lilla snutta... hon gympar och boxas i tid och otid - mest är det i otid, dvs säga hela tiden ;o)
Hon verkar tycka om att ligga med rumpan uppåt, för rätt som det är så putar det ut en liten stenhård kula till vänster om naveln och så buffas det för fullt i vänstersidan :)
Vill man busa lite kan man killa på rumpisen, så sprattlas det ännu mer en liten stund tills hon snurrar runt till en mindre busvänlig position.
Mys!
Hon verkar tycka om att ligga med rumpan uppåt, för rätt som det är så putar det ut en liten stenhård kula till vänster om naveln och så buffas det för fullt i vänstersidan :)
Vill man busa lite kan man killa på rumpisen, så sprattlas det ännu mer en liten stund tills hon snurrar runt till en mindre busvänlig position.
Mys!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)