Så var man tillbaka till vardagen efter några veckors helgfirande. Konstigt nog så har jag faktiskt längtat efter att denna vardagen skulle komma tillbaks, eftersom vi planerat börja med Lillans rum - inreda, fixa och dona :)
Så nu känns det mer eller mindre som om man är inne på slutspurten! 11 veckor kvar att jobba och 15 veckor till planerat ETA - så det är dubbel count down. Just nu känns det som att det som är mest lockande är att ta en paus från jobbet ;o)
Men jag har blivit så trött igen! Satt i bilen till jobbet idag och kunde knappt hålla ögonen öppna (jo, Björn körde som tur var). Jag har läst att tröttheten kan komma tillbaka, men trodde inte det skulle bli lika illa som det var i början, typ vecka 5-12. Ska till BM på onsdag för rutin kontroll, så ska höra om det kanske kan vara dax för lite järntillskott.
Däremot så var viktökningen en positiv upplevelese! Vägde mig i morse för första gången sen V20 (idag är det 25+2) och har inte ökat mer än dryga 6,5 kg! Och då inräknat alla godsaker som slunit ner under Jul och Nyår, så det får jag va nöjd med. Hoppas på att kunna hålla mitt mål att inte gå upp mer än 15 kilo - men det beror väl på hur mycket vatten man samlar nu mot slutet. Hittills är det inte "mer" än magen som ökat i storlek :)
Och tänk vad fel man kan ha om sig själv. Jag som hela tiden varit stensäker på att jag skulle bära mycket bak, samla på mig en massa vätska sen dag 1 och se ut som en allmän heffaklump - har blivit helt tvärt om: inte gått upp mycket alls i vikt, varesig svullen eller vätskefylld och bär allt fram - för en gångs skulle känns det bra att man hade fel ;o) Ännu bättre är att man kan skylla glömskhet och klumpighet på alla hormoner :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar