I helgen har det varit jobb från tidig lördag till sena söndag kvällen. Och det känns helt klart hur viktiga helgerna är och att man får vara ledig, för är helt slut idag! Och då har man ändå ett skrivbordsbundet jobb, så man kan ju inte säga att man har aktiverat sig direkt fysiskt... ;o)
I fredags tillbringade vi halva dagen på Obstretrik akuten på KK i Lund, efter att Lillans hjärtfrekvens var på tok för hög på rutin kontrollen på morgonen, inte mindre än 180 slag i minuten i genomsnitt! Inte ville hon lugna ner sig heller efter diverse försök i en halvtimma. Kim ringde då till KK akuten i Lund och sa att vi skulle komma om en halvtimma. När vi kom in i KK huset i Lund insåg vi också att förlossningsavdelningen låg direkt in till höger, så där checkade vi av den punkten på listan också ;o)
Vi fick sedan sitta med CTG fastspänd på magen (jag blev placerad i en skön mjuk fåtölj för att kunna slappna av ordentligt, och Björn på en mindre bekväm pinn stol ;o) ). Sen tog det inte mindre än 2 timmar innan lillsnuttan hade lugnat ner sig och hjärtat tickade på i vanlig takt med 145 slag i minuten... Vi har fortfarande ingen aning om varför hon stressat upp sig så där på morgonen, och inte gjorde det väl saken bättre att jag blev helt uppjagad och ställde in mig på att det skulle vara nått jätte fel och galet - om inte jag är lugn är det ju svårt för henne att komma till ro också, stackarn... Men efter att läkaren med CTGn lyssnat på hjärtljuden, kollat regelbundenheten av rörelser där inifrån och försäkrat sig om att mina värkar inte var för kraftiga (och dom var helt ok, låg på ca 9-12 %) så släppte dom iväg oss och försäkrade oss om att vi kunde vara hur lugna som helst och att allt såg jätte bra ut.
det verkar också som att hon nästan har fixerat sig, hon var knapptruckbar i fredags, vilket ju låter helt kalas - jag är dock tveksam, med tanke på de gymnastik övningar hon (fortfarande trots det trånga utrymmet) utövar dagligen ;o)
Så skulle hon lyckats bända sig loss och snurrat runt till nästa kontroll, skulle jag knappast bli förvånad!
Skönt att hon lugnade ner sig! ;)
SvaraRaderaNär är det dags?
Kramiz