Allt satte igång runt 18-tiden den 27/4, med ca en halvtimme mellan varje värk. Vi kämpade oss igenom natten hemma, och när klockan var 05,30 hade intervallen varit stabila på 4 minuter den senaste timmen, så då kände vi det var dax att åka in. Vi checkade in på förlossningen kl 06,00, och det visade sig att jag redan var öppen hela 8 cm (!) - profylax kursen var guld värd att klara av så mycket av processen på hemmaplan!
Men eftersom det var första barnet intygade alla att "detta kommer ta tid....", jag var däremot inte lika övertygad och det skulle visa sig att jag var helt klart det där undantaget som bekräftade regeln för kl 08.10 den 28/4 (ca 1,5 timme efter första undersökningen) tittade Emma ut till den stora vida världen. Allt som allt tog det det hela 14 timmar.
"Lilla" Emma vägde inte mindre än 4390 gram och var 52 cm lång - så en riktig liten tjockis med andra ord ;o)
När vi åkte hem från BB hade hon dock tappat 400 gram, ner till 3990. Idag kommer BVC sköterskan på hembesök, så vi håller tummarna för att hon inte tappat en massa mer utan har hållt sig stabil. Amning och så fungerar bra, och det är en glupsk liten madame ;o)
Då fröken hade bråttom, och dessutom kom med ena armen klämd vid huvudet, så hängde inte min kropp riktigt med vid förlossningen. Så medan Björn fick cider och mackor (denna måltid som ju jag sett fram emot!) fick jag tillbringa närmaste timmarna efter på operation och uppvak :(. Men snälla som alla sköterskor var, fick vi en andra fika med flagga och cider i champagne glas uppdukat när jag var tillbaka på förlossningen, så vi fick chansen att fira tillsammans alla tre :)
För att jag skulle återhämta mig ok fick jag och Emma ligga kvar på BB i två dygn, och jag insåg då hur tacksam jag var att det var för min del som vi blev inlagda och inte för Emmas. Alla andra på BB hade komplikationer med sina bebisar, och många med en osäker utgång, så tackade vår lyckliga stjärna att det var jag som tog smällen och inte hon!
Nu är vi hemma sen ett par dar tillbaka, och börjar så smått hitta vår plats i den nya vardagen. Emma är en fröjd att ha och göra med - en snäll men otroligt bestämd liten dam som helt klart vet vad hon vill ;o)
Det bästa hon vet är att gosa in sig mot mammas eller pappas hals och bara mysa :) och vem kan säga nej till det? Vi kan ju inte ens sluta titta på det söta lilla livet som kommit till oss. Just nu ligger hon nöjt i det gosiga babygymmet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar