Idag blir vår lilla sessa 11 månader, endast en enda kvar till året.
Emma har nu hunnit med att få hela 5 tänder (3 uppe och 2 nere). Hon går riktigt bra med sin gåvagn och har nu också fått en gåbil så hon kan vara med ute i vårsolen. Det är fortfarande lite si så där med att stå helt själv utan stöd, hon vill gärna hålla mamma och pappa i båda händerna. Hon traskar längs med möblerna utan problem och utforskar noga varenda vrå av huset. Hon älskar att sitta på sitt rum och bläddra i sina böcker, titta på bilderna och pekar, uttrycker "dä" både när hon undrar vad det är eller när hon vill visa nått. Hon vet vart lampan hänger i köket och hon tittar ut genom köksfönstret när man frågar var pappa är (pappa brukar vinka hej då där om morgnarna när han är på väg till jobbet). Frågar man efter kissarna så letar hon runt och uttrycker sin förtjusning när hon hittar dom. Hon tycker om att prata med mormor i telefon, och svarar "daa" när mormor frågar om saker.
Vi har mer och mer börjat gå över till att servera hemlagad mat och färsk frukt, men det är en kamp - verkar nämligen va en liten kinkig matdam vi har - inte vad som helst som duger inte. Det största problemet är att hon inte ens är intresserad av vad vi har på tallriken, eller smörgåsen som ligger framför henne - men vi trugar på och hoppas på att hennes nyfikenhet ska ta vid snart. Annars duger mammas mat riktigt bra, de flesta gångerna i alla fall :o).
Vi kämpar på med nätterna, antar att det är mycket som händer i hennes lilla hjärna vilket gör det svårt att slappna av och komma till ro med sömnen. Hon sover mestadels nere hos oss, men emellanåt förvånar hon med att sova i sin egen säng enda till kl 05,00 så vi hoppas på att det är på gång. Hon är en liten solstråle, och klagar väldigt sällan. När det ibland blir lite kinkigt är det oftast bara lite mer sällskap hon vill ha. Höjdpunkten på dagen brukar vara när pappa kommer hem med en massa ny busenergi (tur är nog det, eftersom mammas repertoar börjar lida mot sitt slut).
Det är så svårt att förstå att det snart gått ett helt år. Som vi väntade och längtade vid denna tiden förra året, kändes som om hon aldrig skulle komma ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar