Börjar faktiskt må riktigt bra nu emellanåt, och det känns så härligt att livet börjat komma tillbaka lite ordentligt. Jag mår inte alls illa på mornarna och behöver inte heller vräka i mig mat varannan timme som jag fått göra hittills, utan klarar mig fint på dom "vanliga" måltiderna med kanske någon frukt på förmiddagen och eftermiddagen om jag känner det behövs.
I helgen orkade jag till och med busa och leka massa med Emma, mer än vad jag klarat på mycket länge, och man såg hur glad hon blev när mamma också engegerade sig så mycket. Jag känner mig jätte hemsk som inte haft energi till henne på samma sätt som innan, och är så tacksam att jag har en så underbart snäll man som ställt upp och gjort så mycket och bara låtit mig få inta soffläge efter middagen. Men nu hoppas jag att det blir lite ändring - igår kväll efter middagen så frågade jag (som vanligt) om Björn kunde bada Emma, och han sa (som vanligt) att det var klart han kunde - men döm om hans förvåning när jag sa att det var för att jag tänkte ta en promenad, få lite frisk luft och röra lite på mig (!?). Var ganska förvånad själv över mitt beslut, men nog det bästa jag gjort på mycket mycket länge och bestämde mig direkt för att komma igång med lite kvälls- och helgpromenader fram över.
Jag har berättat på jobbet hur läget ligger, efter UL förra veckan kände jag det var ok - och det är inte så att jag kan dölja det heller ;o) dels har man ju frossat i mat, och det syns och känns också ganska tydligt - så pass att jag redan fått börja använda mammakläder... så det var ingen som blev direkt förvånad tror jag, i alla fall inte dom med någon form av gravid-radar ;o)
Men, det får dröja ett litet tag till innan vi gör det helt officiellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar