Semester!

Äntligen har Björn semester! Det är så efterlängtat och välbehövligt för oss alla här hemma. Emma gick på sommarlov från dagis i fredags och ska nu vara hemma i hela 7 veckor. Man ser skillnad på henne redan efter dessa dagar, hon verkligen strålar i kapp med solen och är helt överlycklig att få vara med mamma och pappa hela dagarna. Björn ska tyvärr inte vara hemma alla 7 veckor, utan 3 nu först, sedan jobba 3 och så ledig en igen. Vi har inga direkta planer denna sommaren, och det är också jätte skönt. Vi ska till Kalmar nästa veckan, men that's it, sen tar vi det som det kommer. Lite små projekt i trädgården (köksträdgården som jag beställt skapas just nu) så blir det eventuellt att gräva ner en studsmatta till Emma med syftet att slippa massa ogräs på en väldigt tråkig plätt av trädgården. Utöver det blir det en hel dos familjetid. Blir också lite läkarbesök med Wilma, då vi fått en remiss för fortsatt utredning av hudutväxten hon har på hakan - förmodligen röntgen denna gång och kontroll så det inte är något invärtes också, men dom tror inte det ska vara det eftersom hon äter bra och har inga problem med svalget. (Kurvan följs som den ska, till och med lite på plussidan).

Wilma växer så det knakar, 3 månader nästa vecka. Vart tusan tog tiden vägen?! kändes som om det var förra veckan hon föddes. Hon är så med, ler och skrattar och söker ögonkontakt. Hon är en så glad liten tjeja, säger inte så mycket utan tittar mest bara beundrande på mamma, pappa och storasyster. Vi har varit på mammaträff idag, ganska många i gruppen som har barn sedan innan, och det är skönt att få prata av sig lite och inse att alla har samma känslor och tankar om att få nummer två -  samma dåliga samvete att inte ge tillräckligt med tid åt båda och fortfarande lite överrumplade över exakt HUR tidskrävande det var med en liten bebis när man redan hade en sprallig 2-3 åring där hemma...

Just nu sitter hon nöjd i sin sitter i väntan på matningen inför natten. Vi har inte stressat med att få in henne i en nattningsrutin tidigt på kvällarna utan låter henne få denna tiden ostörd tillsammans med oss.