Ajajaj!

Igår busades det kanske lite för vilt här hemma, och det slutade med att skruttan flög rätt in i spisen i vardagsrummet. Ett jätte jack blev det som blödde i massor. Trots att hon var pigg och alert (så vi kände oss lugna att det i alla fall inte var någon hjärnskakning) så bestämde vi oss för att åka in till BUS i Lund för att be dom ta en titt på såret. Emma skötte sig fin-fint, tyckte det var lite läskigt när dom tog blodtrycket och det stramade åt om armen, och det var inte heller poppis när sköterskan skulle tvätta och göra rent på det onda :( men som tur var hade den snälla USKan såpbubblor i fickan, och med massa bubblor runt omkring sig så glömde hon bort att det håll på att läggas om sår i pannan. Men sköterskan vågade inte släppa hem oss utan att öronläkaren tittat på det och beslutat om det skulle sys ett par stygn (vi ställde oss lite undrande till varför öronläkaren, men det visade sig att denna ansvarade för allt som hade med skallen att göra, och kirurgen för resten av kroppen... ). Som tur var kunde doktorn limma ihop såret, så vi slapp en massa nålar och annat otäckt (kanske mest till mammas stora lättnad ;o) ).

Hon är omtänksam också vår Emma, trots att hon var ledsen och hade ont själv, så gick hon fram till en gråtande flicka i väntrummet och lämnade sin snutte och klappade henne lite fint på benet! Då blev man både en smula rörd och stolt som mamma :)