Igår var hela familjen på första bm besöket. Det var trevligt att träffa Kim igen, och det kändes absolut inte som att det var 1 1/2 år sedan sist man var där... kändes rätt hemvant ;o)
Det var inte så mycket att gå igenom, vi visste ju det mesta - men det var skönt att äntligen känna att det kommer igång och blir på riktigt. Jag är precis lika nojjig och orolig denna gången för att nått ska vara fel eller att det inte finns nått där inne, så längtar en massa till första UL som vi har inbokat den 19/9 och håller alla tummar och tår att allt går bra fram till dess.
Vi pratade också lite om min förlossningsskada från Emmas kraftfulla entré till världen, så ska få träffa en läkare runt V25 för att prata igenom vad som är bäst - igångsättning eller planerat snitt. BF enligt kalendern stod fast vid 17/4 2013, men vi kan dra bort minst 10 dagar eftersom det inte får komma igång på naturlig väg - så runt den 7/4 ungefär. Vilket ju egentligen bara är bra, så blir det lite mer distans till Emmas födelsedag :o)
Men fy vad jag mår pyton emellanåt denna gången! Allt känns mycket mer påtagligt. Måste småäta hela tiden för att dämpa illamåendet, men kan inte laga mat eftersom det känns som att allt ska komma upp - så lite av moment 22 kan man säga.... Mina blodvärden låg bra igår, så skulle inte börja med järntabletter, trots att jag knappt kan gå uppför trappen utan att bli svimfärdig. Folsyra och sedan se till att äta allsidigt och mycket B-vitaminer skulle tydligen räcka för nu. Så det är bara att kämpa på, vet ju att det finns en ljusning där framme i tunneln när man förhoppningsvis börjar känna sig som en människa igen :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar