Hade helt förträngt att det var så här trött man var i början av graviditeten! Det kommer speciellt på eftermiddagen, runt 14-tiden - som att gå in i en vägg... stackars Emma sitter snällt och roar sig själv medan jag försöker leta upp den sista unsen energi i kroppen för att ta mig igenom resten av dagen. Igår var helt klart värst hittills, fick ta mig i kragen ordentligt bara för att orka laga mat. Vill ju inte att det ska gå ut över stackars Emma, hon måste ju fortfarande få ha en pigg och rolig mamma som vill göra massa skoj med henne, så har sagt att jag får hälla i mig lite extra kaffe (som tur är kan jag dricka det denna gången också!) och låtsas som att allt är som vanligt. Lite tur också att vi är mitt i inskolningen, så det blir ju automatiskt ett par timmars lek och bus med andra barn varje dag för henne. Om två veckor när hon sedan börjar på dagis på riktigt, har förhoppningsvis den värsta tröttheten gett med sig. Annars mår jag bra, inget illamående (denna gången heller!).
Idag går vi in i vecka 6+0 och på måndag ska vi på första BM besöket. Har bokat tid hos samma som vi hade med Emma (Kim) vilket känns tryggt och skönt. Hon är ju insatt i förlossningsskadan jag har och allt som hände, så förhoppningsvis behöver man inte älta allt igen, utan hon vet lite mer hur vi vill gå till väga och kan rådgöra vad som är bäst för just mig. Vi vet ju redan nu att det blir lite annorlunda denna gången med antingen igångsättning eller planerat snitt. Men lika efterlängtat och spännande så klart! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar