Besök på förlossningen

Idag har vi varit på förlossning, det kändes lite märkligt att komma tillbaka dit och många minnen som kom tillbaka - bara fina sådana förstås. Anledningen att vi fick åka in är för att ja de senaste veckorna har känt en molande värk i magen, ungefär som mensvärk. Jag har inte reflekterat så mycket över det eftersom det alltid lagt sig så fort jag vilat och eftersom det aldrig tilltagit i styrka. Nämnde det för BM på rutinkontrollen i måndags, och då tyckte hon att nästa gång jag känner av det skulle jag ringa till förlossningen och prata med dom. Så kände jag det igår igen, hade sammandragningar hela dagen och den molande värken kom och gick med jämna mellan rum. BM på förlossningen beordrade mig att åka hem från jobbet direkt, lägga mig och vila och sedan ta det lugnt hela kvällen. Blev det värre eller inte försvann skulle jag ringa tillbaka annars skulle jag höra av mig dagen efter (som idag). Eftersom det kändes bra igår kväll så lät jag det vara till idag och ringde i förmiddags efter att känt av molandet i morse igen. Dom tyckte vi skulle komma in för en undersökning och för att kunna säkerställa att jag inte gick och "smygöppnade" mig lite, som hon uttryckte det.
Dom kollade en odling för uvi och satte CTG på magen för att kolla att bebisen mådde bra. Jag hade inga kraftigare sammandragningar, och lillasysters hjärta tickade på bra. En läkare kom och gjorde en undersökning och tog UL för att se hur livmodern såg ut, att den inte börjat ändra läge eller nått annat. Och jag hade inte börjat öppna mig något all, och det är ju huvudsaken, för vill gärna att hon stannar i magen några veckor till - även om bebisar födda V27 oftast klarar sig, så är det ju bättre ju längre dom väntar på sig.
Däremot visade odling på en tydlig uvi och mina smärtor var tecken på en ganska kraftig foglossning i bäckenet. Så nu är det penicillinkur som gäller i minst en vecka och sedan ska ny odling lämnas för att se om antibiotikan verkat. Vi åkte också direkt och inhandlade ett foglossningsbälte och hoppas på att det ska underlätta lite. Sista tiden har jag haft så ont att jag inte kunnat lyfta på benen när jag ligger i sängen och kan knappt ta mig upp från liggande heller. Fick också rekommendationen att gå baklänges upp för trappor då det tydligen skulle vara lindrande, men där tror jag nog att jag drar gränsen för vad jag gör - räcker med att det känns som att man kör i 50 på en motorväg när man är ute och går och näst intill pensionärer med rullatorer går förbi en ;o)
Så nu hoppas vi på att nästa besök på förlossningen blir först när lillasyster är färdigbakad och det är dags att komma ut! För hur mycket vi än har börjat längta efter henne så vill vi så klart att hon ska komma ut pigg och frisk och utan större komplikationer.