Vi börjar äntligen komma in i lite mer rutiner efter att ha levt i ett smärre kaos de senaste 2 månaderna. Hittills har jag sagt att jag tyckt det varit en betydligt större omställning att gå från ett till två barn än från inget alls till ett och har slitit mitt hår och många gånger undrat om vi någonsin kommer reda ut detta och komma på rätsida med livet och vardagen igen. Kommer den ena av oss någonsin få möjligheten till lite egentid en kväll eller ska vi vara fast i nattningar for ever fram till kl midnatt? Konstigt nog har dom flesta blivit förvånade när jag sagt detta, som att jag är världens konstigaste mamma som känner så, och då är det ju inte så livet känns direkt lättare i dessa stunder. Men (som en klok mamma i samma sits sa) så fort rutinerna börjar sitta så kommer det kännas bättre, och absolut kan jag hålla med!
Wilma börjar äta ordentligt och inte bara smådutta och äta hela tiden, hon har börjat sova på dagen (nej, hon har inte sovit dagtid värst mycket innan utan kunde köra Marathon i vakentid för en bebis en si så där 9 timmar i sträck...). Nattningarna hackar fortfarande, men snart nog är vi nog på banan även här.
Kan ju däremot inte säga att skriva här har varit det mest prioriterade senaste tiden, men lovar att bli lite bättre med uppdateringarna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar